mig på något annat sätt, miss Garth. Hur denna unga person — nej, hur den yngsta miss Vanstone kunde utforska att min aflidne, vördade husbonde icke gjorde testamente. kan jag sannerligen ej förstå. Kanske att saken stod nämnd i tidningarna? Men, jag afbryter er, miss Garth. Ni har visst något vidare att säga om er elevs bref?4 Utan något buller drog hon fram sin stol helt litet, under det hon sade detta, så att den kom alt stå några tum framför gästens. Försöket var rätt fintligt, men befanns overksamt: Magdalen vred blott hufvudet litet mer åt venster — och packlåren på golfvet hindrade mrs Lecount från att komma längre fram. tJag har blott ännu en fråga att göra, sade Magdalen. Min elevs bref innehöll en fråga till mr Noel Vanstone. Jag ber honom upplysa mig, hvarför hän har nekat att öfverväga densamma?X Min goda miss!4 utropade mr Noel Vanstöng, i det han med en min afsatirisk häpnad drog upp sina hvita ögonbryn. Kan det verkligen vara ert allvar? Vet ni hurus dant förslaget var? Har ni sett brefvet? Det är mitt fulla allvar, sade Magdalen, ock brefvet har jag läst. : Hon bönfaller att ni måtte besinna buruledes mr Andrew: Vanstones förmögenhet bar kommit i edra händer; hon underrättar er om, att hälften af denna förmögenhet, delad mellan hans båda döttrar, var hvad han i sitt testamente hade anslagit åt dem, och hon vädjar till er egen rättskänsla att göra för hans barn hvad, han sjelf skulle hafva gjort om ban fått lefva. Eller, i enklare ord sagdt, ber bon er att gilva hälften af denna förmögenhet åt döttrarna och sjelf behålla den återstående hälften. Sådant var förslaget. Hvarför har ri vägrat att alls taga det i betrakande? Af det enklaste skäl i verlden, miss Garth, svarade mr Noel Vanstone högliger road: Tillåt mig-att erinra er-om ett välbekant ordspråk: En narr och hans pengar