allt stodo de lådor och fula skinnfodral, hvari. det hade varit packadt under resan. Den lille mannen gjorde småskrattande och på ett tillgjordt sätt en ursäkt för sin oordn: : massa af konstsaker, för sin morgonrock ci: sin svaga helsa, och i det han med handen! gjorde ett tecken åt en stol, försäkrade han med öfverläst artighet att hela hans uppmärksamhet stod till hans gästs disposition. Magdalen betraktade honom under det hon för en minut tvekade huruvida icke mrs Lecount hade bedragit henne... Var verkligen detta den man, som så hjertlöst fortgick på den bana, der hans hårda far hade gåttföre honom? Hon kunde knappt tro det. Tag plats miss Garth, upprepade han. Då han såg hennes vbestämdhet, tillade han med en hög. skrällande, retligt vigtig röst: Jag är mr Noel Vanstone. Ni önskade att få tala med mig — här är jag nu !4 aTillåter ni att jag får aflägsna mig, sir? 4 frågade mrs Lecount. Nej, för ipgen del !4 svarade herrn i huset. SStanna gqvar Lecount, och håll oss sällskap. Mrs Lecount har mitt oinskränkta förtroende4, sade han till Magdalen. ?Hvad ni vill säga mig, det kan ni också säga henne. Hon är en verklig skatt i hemmet. Det finns icke ett enda hus i England utom mitt, som äger en sådan skatt som mrs Lecount. Hushållerskan lyssnade till loftalet öfver sina busliga dygder med blicken orubbligt fästad på den vackra chemiseiten. Men Magdalens skarpsynthet hade redan förut upptäckt en blick, söm vexlades emellan mrs Lecount och hennes husbonde, som sade enne att mr Noel Vanstone på förhand hade blifvit inlärd hvad han skulle säga oci göra i sin gästs närvaro. Denna misstanke, och de hinder som rummet medförde till