Aftonbladet – 26 augusti 1862, sida 3

Hon kom oförmärkt och ljudlöst ett par steg närmare Magdalen och satte fram en stol åt henne, alldeles midt för fönstret. Var så god! sade mrs Lecount, och betraktade med det ömmaste deltagande sin gästs inflammerade ögon inom floret. Jag lider, som ni ser, af en ögonsjukdom, sade Magdalen och höll Oinsrgeblt sin profil vänd Sr fenstret samt efterhärmbde miss Garths röst. :Jag måste bedja er tillåta att jag har floret nedfälet och att jag ej sitter vänd åt dagsljusett. Under det hon sade dessa ord, kände hon sig åter alldeles säker på sig sjelf... Med fullkomlig sjelfbehetrskning flyttade hon stolen bortåt hörnet påsamma sida som fönstret och hon satte sig, nöjd att hennes ånsigte starkt skuggades af.chatten. Mrs Lecounts leende mun hviskade -ettartigt uttryck af deltagande; mrs Lecounots ljufva, svarta ögon blickade med ännu lifligare intresse på den främm ande idamen.: Hon satte sin egen sol alldeles i linie. med Magdalens, och så nära intill väggen. att hennes gäst antingen måste vända hufvudet litet åt fönstreteller ock brista iskyldig artighet, genom att icke se på den person, med hvilken hon talade. XJasåt, sade mrs Lecountmed en liten förtrolig hosta, Hvilken anledning har jag att tacka för äran af detta besök? Tillåt mig först fråga om ni händelsevis är bekant med mitt n?4 sade Magdalen, tvubgen att vänta sig åt hennes sida, men hållande obesvärad sin näsduk mellan sitt ansigte och fönstret. NejX, svarade mrs Lecount och hostade äter, nu litet sträfvare än den förra gången. Namnet Garth är mig ej bekant. Forts. följer.)