Aftonbladet – 26 augusti 1862, sida 2

Hon gjorde en vidsträckt omväg i cräset för att på detta sätt kunna möta sin syster atan att uppväcka misstankar om att detta möte var beräknadt. Hennes hjerta slog härdt; ett brännande qval bemäktigade sig henne då-hon tänkte på sitt falska hår, sin falska färg, sin falska drägt och såg det kära, välbekanta ansigtet närma sig allt mer. och: mer. De. pingo hvarandra helt nära förbi; Norahs mörka, milda ögon bliekade upp med en djupare glans, ev vemodigare skönhet än i fordna tider, hvilude för ett ögonblick alldeles omedvetna om sanna förhållandet på hennes systers ansigte, och sågo derefter bort igen som från en främling. Denna hastiga blick gaf Magdalen ett stygn i bjertat, Hon stod orörig qvar på platsen sedan Norah hade gått vidare. En fasa för den ränkfulla förklädnad, som dolde henne sjelf, ett begär att göra sig fri från allt detta bedrägeri och gömma sitt målade ansigte vid Norahs bröst, grep hela hennes varelse. Hon vände sig och såg sig tillbaka. Noreh och de båda barnen hade hunnit uppför gräsplanen och voro framkomna till en af de portar i jernstaketet, som skiljer parken från gatan. Förd af en oemotståndlig makt följde Magdalen ånyo efter dem, upphann dem just då de hade hunnit porten och hörde de båda barnen höja rösten under en häftig tvist, hvilken väg de nu skulle gå. Hon såg Norah leda dem igenom porten, stanna och tala vid dem, medan hon väntade på tillfälle att komma öfver gatan. De biefvo dock ännu ondare och högljuddåre öfver hvad -hon sade: Den yngsta, en åtta eller nio år gammal licka, kom i ett utbrott af barnslig vrede och ilska; hon gret, hon skrek, ja sparkade ät guvernanten.. Folket på gatan stan