Aftonbladet – 26 augusti 1862, sida 2

Hon gaf ett tecken åt den företa tomma hyrvagn, som hon mötte, tillsade kusken att köra till New-street i Springgardens, och lofvade att betala dubbelt om han blott kom fram till en viss tid. Mannen förtjenade sina pengar — ja, mer än så, enligt hvad händelsen utvisade. Magdalen hade ej tegit tio steg framåt New-street på vägen åt S:t James park, innan porten till ett hus, som hon just nyss hade gått förbi, öppnades och ett sorgklädt fruntimmer, åtföljdt af två små flickor, kom ut. Detta fruntimmer tog också vägen framåt parken, utan att ens vända bufvudet åt Magdalens sida, då hon gick henne förbi. Det behöfdes ej heller; Magdalens hjerta gaf ökad skärpa åt hennes blickar; — det sade henne att hon såg Norah för sina ögon. Hon följde efter sin syster och de tvenne barnen till S:t James Park, derifrån in i Green Park och alltsom de stego uppåt den långsluttande vägen och kommo inåt en friskare grönska, åt sidan af Hyde Park, vågade hon sig allt närmare och närmare. Hennes uppmärksamma blickar forskade girigt efter hvarje liten detalj i Norahs drägt och upptäckte den minsta förändrisg i hennes gestalt dch sätt att röra sig. Hon hade blifvit magrare sedan bösten, hemnes hufvud var litet böjdt och hon gick med trötta steg, Hennes sorgdrägt, buren med det blygsamma och rydliga behag, som ingenting kunde beröfva henne, ren för hennes förändrade leffiadsställning. Hennes svarta klädning var af simpelt tyg, hennes svarta sehal och hattZaf enklaste och billioaste slag. De små flickorna, som ginga på hvar sin sida om henne, voro klädda i siden. Magdalen erfor en ofrivillig känsla ef hat emot dem.