Så blef hon lagd på bår. ? En annan recensent har redau anmärkt det högst inskränkande i orden: Ganz meines Vaters Bild (I mina fäders spår), hvarö:e vi ej uppehålla oss dervid. Ur ?Der Björneborger Marsch?, som öfver sältaren behagat förlägga i slutet af boken, tillåta vi oss anmärka: der Feldkanonen Donner wehen (rullar) — Standar (vanligen standarle) — beugen sich und schlavisch bicken (svika, böjas och förtryckas — (keck dea Feinden wekre (?) Glieder durchschossen Zeugniss geben, Herrlicher Nuth, dem Land so gern gewcihct war. (2!) (Glesnade Jeder vittne bära Herrligt om mod och bragder, om vårt lands försvar.) I ?Des Fähnrichs (borde väl för likformighetens skull ha hetat Fähndrichs) Jalmarkts-Erinnerungen? märkes: Wenn auch steif und kalt und vornehm, einen Zug gar mild und weich (— — ett drag af lugn tillika, fast förnämt och stelt och kallt.) hvilket, som en föregående recensent armärkt, alldeles förvirrar den klara, plastiska bilden af generalen. Hab den bessern Arm in Ume, Kraft dem Ander hier entschwand (och den andra bräcklig här). Hier das Heer, stark, frn jung, muthig, fimn ands — — Und das Vaterland sah auf uns und wir auf da: Vaterland. Ob auch eines Feiglings herzlos unser Sieg ein Traum nur ward (2?) (Fast vår seger blef en dröm blott för en hjert lös veklings skull.) Fär vergossne Thränen, anstatt auszugiessen un ser Blut(!!) (För de tårar, dem vi gurp.g6 vi bort få, gjuta od.) Oaktadt dessa och flera grofva fel är doc! detta det jemförelsevis bäst öfversatta stycke men så äro också versraderna de längsta : hela boken, och detförargliga rimmet ha; icke så ofta som eljest generat öfversättaren Komma vi så till ?Lotta Svärd?. Här ä åter öfversättaren hel och hållen sig sjelt ty verserna — äro gudnås korta. Se här: Doch wird er märrisch, trittst du ihm zunah Und lachst äber das, was er frug1?) (Men han mulnar ocksä, då du ler till svar, Om ej löjet är gladt och godt.) Men värst af alla poetiska synder, öfversättaren i detta häfte hopat på hvarandra. är väl den, der han om Lotta Svärd säger: Und hielt sie auf Reputation auch; mein Seel, Auch ein Scherz ihr, ein derber, gefällt. (Och något tålde hon skrattas åt, Men mera hedras ändå.) Här har icke blott ett af de finaste, ow senn humor vittnande dragen i teckninger af den präktiga marketenterskan försvunnit. utan öfversättaren har i dess ställe med siv klumpiga -pensel ditmålat ett, som alldeles förderfvat intrycket af skildringen. Man får här en vanlig, katig och rå matrona, som väl är styf och stark, men ock kan med nöje åböra ett plumpt (derber) skämt. Hvad skall man tänka om en sådan öfversättares poetiska smak och uppfattning? I Der alte Lode, ett at de mest förstörda stycken, läsa vi: Und mit: Gott, gleich Sturmgewittern, Stärst er drauf in Kampfesgluth. Hur illa bar ej här öfversättarens bombast tilltygat den ädla enkelheten och trohjertenheten i skaldens ord: Och så bröt han in i eldef? Med sin Gud och med sin tropp. Vidare: Einsam meist, doch auch begleitet Wohl von Einem, der gleich fihlt (!) Er das Garbenfeld durchschreitet Wo der Tod heut Ernte hielt. (Ensam gick han för det mesta, Utan buller, utan ståt; Några män blott, af hans bästa, Fingo följa honom åt.) : Hvar är här öfversättaren hemma? Ar icke hvar rad en uppenbar örfil åt ordaförstånd, öfversättningskonst och smak? Stillen Ruhm in schlichtem Kleide Liebt er und Champagnen-Lust (hu, hu!) Nach dem Fried sollt Band und Seide, Sterne schmiicken seine Brust. Ach, da wars, als ob der Flitter Seinen Lenz wie Herbstwind fegt, Und Wildfang (?) sich weinend bitter In der Brust frostschauernd regt (hu-u-u!!) (Enkel skrud ochsenkel ära Var hans fröjd, kampognen lång. (Chine ille lacrymee!) O, då var det, som om ståten All hans vär kylt af till höst, Som om pojken, halft förgråten, Klämts och frusit i hans bröst.) —ch— (Forts. följer.) Die Massund Gewichtverhältnisse der Rohund Zwischenproducte bei der Darstellunt der . Schmiedeisens nach der englischei Frischmethode oder durch den Puddlings und Walzprocess, c. Von EDvARI Mävzer, Hittenbeamter auf den Levdersdorfer Eisenwerken der Firmi Eberh. Hösch und Söhne in Diren. — Stuttgart. Verlagshandlung von Car! Mäcken 1861. Detta vidlyftiga arbete, om 15 ark, innebåller en mängd erfarenhetsrön, som författaren samlat under en mångårig verksamhet såsom föreståndare för de stora westfaliska jernverk, der han ärjanställd, och der man tillverkat gjutgods, stångjern, plåtjern, banskenor och ångvagnsbjul. Det består hufvudsakligen af tabeller med nödiga förklaringar, och är helt och hållet I praktiskt, samt förtjenar ur denna synpunkt möjligen uppmärksamhet äfven af svenska bruksegare och jernmanufakturister. — Schillermonumentet i Berlin. Om priset för den bästa modellen till denna minnesvård mm det oerhörda. antalet af 96 täflande upp: Åträdte FAT LAT s TEE JFUVSISE Fö BERSrek ku Ir, Se