Aftonbladet – 23 augusti 1862, sida 2

kostym som passade för att vid dagsljus be draga två obekanta personers forskande bliekar. Den första artikeln af sin drägt, som hon iklädde sig, var en gammal klädning af hennes egna utaf ett tyg som kallas Alpaka, mörkbrun till färgen och tryckt i ett nätt mönster af små s!jernformiga muscher. En dubbel garnering längst ned omkring kjolen var den enda prydnad, som sömmerskan hade gifvit den, och passade ganska väl åt ett gammalt fruntimmer, Dernäst blef det hennes största omsorg att förställa sitt hufvud och ansigte. Hon ordnade den grå peruken med en händighet, som ständig öfning hade gifvit henne, fästade de falska ögonbrynen — något mörkare än peruken — omsorgsfullt på sin plats med gummi, som hon hade med sig endast för detta ändamål och målade ansigtet med de vanliga teaterfärgerna, så att hennes egen skära blekhet förvandlades till ett sjukligt fruntimmers matta, färglösa hy. Dernäst följde Slderdomens veck och linier; och nu inträffade de första svårigheterna. Hvad som assade för gassken dugde icke vid dag jus, hennes bemödanden att dölja att alla dessa ålderdomstecken voro åstadkomna med konst ville icke lyckas. Hon tog då sin tillflykt till kofferten, upptog derur. två slöjor och satte den ena efter den andra på den gammalmodiga hatten för att se hvilken som passade bäst. Den ena af dem (af svart spets) var alltför tät för att kunna bäras nedfälld öfver ansigtet midt i sommaren atan att väcka uppseende. Den andra helt slät knuten var just lagom tunn för attlåla Iragen skönjas, ehuru otydhgt nog för alt illåta anbringandet af åtskilliga små linicr pannan och ;å ömse sidor om munnen, Forts. följer.)