Aftonbladet – 22 augusti 1862, sida 3

ifrån gatan, skilda derifrån genom små grönskande gärdsplaner. Denna egendomliga belägenhet, fillika med gatans bredd, som sträckte sig mellan dem och de motsatta mindre husen, gjorde det omöjligt för Magdalen att se nummern öfver dörrarna eller alt kunna skönja något vidare af de personer, som möjligen kommo fram till fönsterna, än ovissa konturer af deras drägt och gestalt. Detta oaktadt stod hon nu der med spänd uppmärksamhet betraktande ett af husen i denna rad, hvilket låg nästan alldeles midt emot henne — det hus, som hon hade iakttagit innan hon hyrde dessa rum; det hus, der i denna stund Noel Vanstone och mrs Lecount bodde. Sedån Magdalen under tio minuter eller något mera tyst hade hållit vakt vid fönstret, vände hon sig hastigt om och såg inåt rummet, för att iakttaga hvilken verkan hennes företag möjligen kunde göra på hennes reskamrat. Men här vid lag syntes ej den minsta anledning till oro vara at befara. Mrs Wragge satt vid bordet, sysselsatt med ordnandet af en mängd priskuranter och lockande varulistor, som blifvit inkastade genom vagnsfönstret då de lemnade bangården. Jag har ofta hört talas om skönlitteratur, sade mrs Wragge, under det hön ouprhörigt lade priskuranterna i en annan ställning, just som ett barn ständigt lägger nya leksaker på ett annat sätt. Detta är visst skönteratur; se hvad det är tryckt i granna rger! Här har jag allt hvad jag skall köpa, i jag i morgon går i bodarna. Låna mig en blyertspenna, ack gör det! — inte blir ni väl ledsen på mig? — jag vill så gerna oöra ett tecken för hvad Jag skall köpa. Hon såg på Magdalen, skrattade med innerlig förnöjelse åt sin nuvarande lyckliga