Aftonbladet – 22 augusti 1862, sida 2

hanga Sstallen angrnpen at.den vanliga SJUKdOnen, hvadan denna frukt troligen kommer att ifva en ringa skörd. tr SEE — Napoleonsdagenas firande detta år har vifvit en korrespondent från Paris anledning ill några ganska tänkvärda betraktelser öfrer det ändra kejsardömets hittills genomsångna öden och dess nuvarande ställning. I dag, skrifver körrespondenten, firar cejsarriket den 10:de Napoleonsfesten : efter statsstrecket, och, såsom vanligt är vid dyika runda tal, skall det ej komma att sakras återblickar på det förflutna årtiondet, som räckt mer än hälften så länge som alia ranska regeringssystem och regeringar alltsedan 1789. Hr de la Guronnidre och de mer eller mindre eleganta stilisterna af ans publicistiska riktning sköla vid detta tillfälle råga en stor mängd goda och sköna saker ram i dagen; men om den opartiska, kritiken, der den kan fritt framträda, skall inslämma i denna melodi är mycket tvifvel underkastadt. Kejsarriket är starkt och mäktigt och bar åstadkommit många storverk inom och utom landet; men dess framtid står, trots allt detta, i dag icke fastare rotad än den 4 Dec. 1851. . Additionen af dess bjeltedater är snart gjord, ty de sticka skarpt i ögonen, och den har redan så ofta blifvit uträkns:d af en hel skåra af-inspirerade räknemästare,. ända från. Granier de Cassagnac till hr Havin i Sidcle, att en god fransman måste kunna den utantill såsom sitt Fader vårt: krig och seger på Krim,i italien, Algerien, Kina, Cochinchina, bemedling af Neufcbåtelkonflikten, hvilken Siåcle uppskattat så högt, ockupation af Rom, försköning af Paris, bandelsfördrag med England, expedition till Syrien och — Mexiko, en mängd ofvanifrån oktrojerade reformer i alla grenar af det materiella lifvet, åtskilliga amnestier och bitvis utkastade eftergifter i den parlamentariska regeringen. Men krigsäran har till frånsida statsbristen, den militära suprematien förvisas inom anspråkslösa gränser genom Europas kollektiva misstroende och den rättmätiga oro, som rundt omkring på Pyreneeraa, vid Kanalen, vid Rhen och på Alperna, misstänksamt. bespejar hvarje rörelse af den ständigt marschfärdiga kolossen. Hittills har kejsarriket ännu icke förvärfvat någon tillförlitlig vän i Frankrike och i Europa; det har många tjenare omkring sig, många intressen inmängda i sin existens, det kan räkna på de svagas eftergifvenhet, så länge de äro svaga, samt på deras otacksamhet, då de bli starkare; men hvår är garantien för framtiden, hvilken dock måste vara det naturligaste resultatet af den verkliga styrkan? Kejsarriket kan hvarken förlita sig på sina internationella förbund eller på den egna nationens intelligenta samhäl!slagar... Det har sina bajonetter och sina af prefekterna vaktade och sorgfälligt i fällan instängda tvåbenta voteringsmaskiner, men det har icke något annat parti för sig än embetsmännen som det betalar, och detta så länge det betalar dem. Den allmänna meningen är till och medi Frankrike inne i sin kris, hvilken visserligen kan fördröjas i sin gång, men slutligen måste utsträcka sig äfven till bajonett:petsarne och röstsedlarna. Hvart tager då den inre fastheten vägen? Hvarken de klerikala eller de radikala erbjuda ett system åt kejsarriket, som lika svårt försyndat sig mot hvarje sjelfständig rörelse på religiöst som på rent intellektuelt område. Diplomaterna af den gamla skolan, handlingens män af sednaste datum, de konstitutionelia,republikanerna, orleanisterna, chambordisteraa och dertill ytterligare alla hederliga fraktioner af den stora, indifferenta massan äro af instinkt motståndäre till en makt, hvilken at alla teorier och principer åt sig danat ett beqvämt underlag för den mest utbildade dynastiska egoism. Hvad Frankrike materielt förvärfvat sig genom kejsarriket, i fall fråga verkligen kan vara om ett varaktigt förvärf, uppväges mer än tiodubbelt af den förlust, den stora nationen lidit till sin fri. het och sina friheter, i sedligt medvetande och rättskänsla. Endast rättvisans och frihetens återutveckling kan försona kejsarriket med nativnen, men i denna försoningsprocess upphör kejsarriket att vara kejsarrike. Det kommer säledes för framtiden an på, huruvida friheten är starkare än kejsarriket eller omvändt, och Frankrike har att med bvarje dag allt mera och allt grundligare sselsätta sig med frågan, hvilketdera som uthärd e och fördelaktigare: kejst set utan eiler frihelen utan kejsarrike. Ett kejsarrike med och i friheten är en conlradictio in adjecto.t enes