fattades var det gamla fruntimrets från norra delen af England, denna rol som jag redan förut har anfört såsom den yppersta af alla min elevs förklädnader och modellerad efier hennes förra guvernant, miss Garth. Peruken, ögonbrynen, hatten och floret;. kappan, vadderad vid inre sidan för att vanställa ryggen och axlarne; smink och färger för alt gifva henne ett föråldradt utseende — allt var borta! Endast klädningen var qvar, en brokig, blommig sidendrägt, rätt lämplig för scenen, men alltför lysande till färg och mönster för att passa vid dagsljus. De öfriga artiklatne till denna kostym äro nog anspråkslösa, för att ej verka störande; hatten och floret äro blott något gammalmodiga och kappan är af en allvarsam grå färg. En säker slutsats kan emellertid dragas af den upptäckt, som jag har gjort. . Så visst som jag här sitter, tänker icke. hon börja fiendtligheterna . emot. Noel Vanstone och mrs Lecount under en gestalt som ingendera. af dem kan hafva anat — under den antagna karakteren af miss Garth. Hvilket parti skall jag taga under dessa förhållanden? Sedan jag väl blifvit herre öfver henties hemlighet, : vilket bruk skall jag göra deraf? Detta tål att tänka på — jag är minsann villrådig huru jag skall be. sluta mig. Det är väl mera, än blotta förhållandet att hon behagar förkläda sig för att befrämja sina enskilda afsigter, som -gör mig tveksam. -Hundratals unga flickor få det fallet att förkläda sig, och hundratals dyfall hafva tidbingarne att förmäla år efter år. Men min f. d. elev. bör, icke för; ett ögonblick förblandas med dagbladens hufvudlösa äfventyrerskor. Hon är i stånd till att gå långt vidare än att kläda ut sig