Aftonbladet – 21 augusti 1862, sida 3

I London, hvarest han ämnar bebo ett för et närvarande outhyrdt hus vid Vauxhall Walk i Lambeth, som hade egts af hans afi:dne far. Detta besynnerliga och otrefliga val af bostad för en rik man förefaller som om mr Noel Vanstone och hans pengar ej så lätt kunde skiljas från hvarandra. Mr Noel Veanstone har tillträdt sin fars förmögenhet under följande förhållande. E3et nog synes mr Michael Vanstone hafvå dött just såsom Andrew Vanstone, utan att hafva gjort sitt testamente. Likvisst med den skilnad att den yngre brodern efterlemnade testamente, ehuru ogiltigt, och den äldre? brodern intet testamente alls. De hår daste mendiskor hafva dock sina svagheter; Michael Vanstones svaghet synes hafva vaut en völvervinnelig fruktan för att betänka sin eger död. Hans son, hans hushållerska och hans jurist hade alla tre många gånger sökt öfvertala honom attgöra sitt testamente, men hade aldrig lyckats rubba hans egensinaiga beslut att upjskjuta verkställandet af den enda affär, som han någonsin hade försummat. Under sin sist sjukdom sköttes han af tenne läkare, hvilka öppet sade. ho om att han var vid för hög ålder för att sunga boppas öfvervinna den, men han ville oj tro dem. Han förklarade, sitt bestämda seslut at icke dö. Hans sista ord här j verlden (om jag lyekades få höra af der sjuksköterska, som biträdde mrs Lecount) voro: Jag blir ju bättre för hvar minut skicka genast efter en vagn, jag will far: at och promenera.? Samma natt befann: lock döden vara den envisaste af de två och öfverflyttade,; såsom lagen bjuder, för: mögenheten till hans son och enda barn. ngen kunde betvifla attresultatet hade blif it lika om ett testamente blifvit uppsatt. Far och son hade orubbadt förtroende till