Aftonbladet – 21 augusti 1862, sida 3

vore åtföljd af en äldre, qvinlig vän. Och skulle då jag, som var hennes äldre, iwunliga vän, alldeles skjutas åt sidan? Hou kunde omöjligt säga detta. för uet narvarande: Skulle jag ej sända henue Ac bref, eom möjligen komme till henne unver vår nuvarande adress? Nej: bon ville sjell på postkontoret -uppgöra den suk n: och hon önskade: derjemte att jag skulle lemu-. henne en adress, hvarunder jag wwd säverhet kunde få ett bref från henne, 1 tailton ville meddela sig till mig. Efter deta s:sta svar fann jag att vidare frågor enaos vore en bortkastad tid. Om jag teg, skuiic jag således åtminstone bespara tiden. et var mig klart att vår ställning till hvarandra var precist lika, som innan Michael Vanstone. blef död. Jag uppställde således enligt min Vana åtskilliga dlika alternativer. På hvilken väg skulle jaz vinna fördelar? . Genom den högst ovissauwndöjligheten att hon åter kunde behöfva mig? Genom att hola henne med att vända mig till hennes anhöriga och vänner? Ellerge-) nom att göra de 2 FVÄNE JR som jag kunda lemna, till en god handelsvara mellan mig och den rika arftagaren? Det sistovämnda aft dessa tre alternativ. hade jag valt, då fadern lefde. Jag valde det ånyo, då nu fråga var om sonen, Bantåget. till London gick för nära fyra timmar sedan, och dermed följde hon och min fru. Den sistnämnda är alltför svags sinnt, stackars kräk, för att kunna pls något egentligt gagn i detta bryderi; men hon: skall på ett passivt sätt hålla bandet obrutet. ellen mig och miss Vanstone, och i betraktande häraf går jag in på att sjelf borsta mina kläder, raka min haka och underkasta mig andra besvärligheter för en kort tid. (Forts.)