Aftonbladet – 21 augusti 1862, sida 3

sam olycka. För det andra: att mrs Lecount med all sin artighet är en farlig person attråka i tvist med. Jag ville önska att jag klart; såg vägen för mig. Ånnu gör jag det ej: Den 29:de: Miss Vanstone har undandragit sig mitt beskydd och hela den inkomstbringande framtid, som hennes dramatiska talang lofvade, har öfvergifvit mig, jemte henne. Jag är bedragen — jag, den sista man under solen som man kunde förmoda skulle komma att skrifva på ett så förklenligt sätt om sig sjelf — Jag är bedragen! Låt mig anföra händelserna. De framställa mig för det närvarande under en i sanning ganska bedröflig gestalt. Men menniskan kan icke segra öfver sin natur. Jag måste anteckna hvad som har inträffat. I går gaf hon mig tillkänna sin förestående afresa. Sedan hon ännu en gång hade hållit ett-litet artigt tal om de upplysningar, som jag vunnit i Brighton, yttrade hon något om nödvändigheten af att sträcka våra efterforskningar ännu vidare. . Jag erbjöd mig då genast att göra dem, liksom de föregående. Nej4, sade hon; denna gång kunna de ej lemnas i edra häder. De röra nu ett fruntimmer, och jag tänker sjelf åtaga mig dem! Då jag i fenslighet var öfvertygad om att detta nya beslut rörde mrs Lecount och ingen annan, vågade jag framkasta några oskyldiga frågor i ämnet. Hon nekade lugnt att besvara dem. Jag frågade derpå när hon ämnade resa. -Hon tänktefara den tjuguåttonde. Hvarthän? Till London. För lång tid? Troligtvis icke. Ensam? Nej. I mitt sällskap? Nej. Med: hvem då? Med m:rs Wragge, om jag ej hade något deremot, Nådiga bimmel! till hvad ändamål? För att kunna skaffa sig en aktningsvärd bostad, något som hon knappt kunde lyckas vinna, såvida hon ej