Aftonbladet – 21 augusti 1862, sida 2

j som möjligen flyger igenom hennes hufyu ör jag, som lagt grunden till hennes fram gång. Hla vid min själ, allför illa! I Ilon har redan tagit sina mått och ste; j med anledning af de efterforskningar, son j hon tvingade mig att göra. Hon har skrif i vit två bref till mr Michael Vanstone. På det första brefvet kom intet svar. Pi det andra erhöll hon ett tillbaka. Henne i fördömda slughet lade ett: hinder i väger i för mig att pä förhand bemäktiga mig de som jag icke hade beräknat. Sednare på dagen, då hon sjelf redan hade öppnat bref i vet, lade jag ytterligare ett försåt för hen ne. Det lyckades, men till föga gagn. Jag ihade en halt minut för att ögna igenom i brefvet i heunes frånvaro. Det innehöl emellertid intet annat än hennes eget bref j återsändt. Hon är ej en qvinna, som fog ligt lider en sådan skymf. Här kommer ati hända en olycka — en olycka för Michael Vanstone, och den är af föga vigt, men derjemte en olycka för mig och det vill säga mera. Vil, Krönika för Mars månad. Sedan vi gästat Sheffield och Manchester, hafva vi äfven nu besökt Liverpool, Preston och Lancaster. Åter en omvexling hos denna qvinliga vindflöjel! Hon har icke skrifvit flera bref titl Michael Vanstone, men har deremot blifvit lika ifrig att samla ör som någonsin jag sjelf. Vi realisera etydliga summor och tro mången gång färdiga att dö af trötthet. Jag äricke nöjd med denna förändring i hennes åsigter; hon har en plan för sig, annars skulle hon säkerligen inte visa en så stor ifver att fylla sin börs. Intet som jag kan göra — inga skickligt förda räkenskaper, ingen enskild