Aftonbladet – 20 augusti 1862, sida 2

än en vecka har hans ankomst varit dagli-d gen väntad, och denna väntan har ej litetik bidragit att föröka agitationen. Det finnes!s et drag, som förtäljer mera om denna agi-!n tations styrka, än hvadhelstjag skulle kunna iF säga, och det är alt flera tusen man in-jh skrifvit sig bland de frivilliga. Utan tvifvel:dc det i dylika fall skilnad mellan dem, som if inskrifva sig, och dem, hvilka verkligen skola !s inställa sig om de uppbådas; men om man :;fk också medgifver allt sådant, så äro dessajv inskrifoingar betecknande, när man erinrar ig sig att är 1860, då bourbonerna stodo vidi hufvudstadens portar och alla voro så kom if prometterade att de hade det värsta attbe-c fara, icke 100 frivilliga kunde erhållas för ju att förena sig med dem som stredo för dem. ;s Några af de verksammaste medlemmarne af ic handlingspartiet ha valt Neapel till sitt hög-t qvarter, och de göra utan tvifvel allt hvad r som står i deras makt för att drifva saken ii till det yttersta. Å andra sidan göra lika-!1 ledes återstoden af reaktionen och presterna sitt bästa att hälla olja på glöden. Ehuruj( äfven den mest ytlige betraktaren kan se att det finnes mindre elände än man nåI gonsin sett i Neapel, färre tiggare och större i verksamhet i handeln än förut, hör man folket likväl klaga. Jag talade vid flera fi-j skare, och de voro alla ense om att för-; säkra att sedan 1860 — d. v: s. sedan dei kommo under den nya regeringen — har, i i fisken öfvergilvit golten. Förgäfves lägga! de ut sina nät — de draga upp dem tomma. Då jag gick dem närmare på lifvet, med: gäfvo de likväl, att de sålde hvad de fingo till tre gånger så högt pris som förut, och; en, tydligeu hela lagets esprit fort, gick ända derhän att framkasta att kanske, när i. ( allt kom omkring, hade regeringen ingen. q ; : l . del i att fisken försvann, ty de hade fått! åtskilliga stora roffiskar i sma nät, hvilka; torde vara de verkligen skyldiga. ; Med en sådan okunnighet och sådana fördomar och med denna ärftliga svaghet hos i. neapolitanarne att klaga öfver oförrätter : sprida sig folkrörelser hastigt. Jag har ännu dig käot någon -neapolitanare, som ej har någon liten oförrätt, öfver hvilken han hela sitt lif beklagar sig för alla han träf-t far. Det finos många, som tycka sig hat anspråk på någon tjenstebefattning och icke I lyckas erhålla någon sådan — andra, som i haft anställning, men förlorat den. För att småningom bli qvitt det i stor skala bedrifna korruptionssystem, som skapats af den gamla regeringen, måste tienstemän från; norra Italien skickas dit ned, isynnerhet för I de högre platserna, och de betraktas naturi ligtvis såsom snyltgäster, som taga bort bröi det för andra. i Allt detta innebär ingenting, som man ej ji kunde ha väntat sig efter en så plötslig ötvergång från en regering till en annan och af hvad som återstod af det förra systemets dåliga verkningar; men ändock är allt detta fakta, som göra regeliingens ställning till) agitationen ytterst svår. Hon kan räkna; på 99 af 100 mot reaktionen, men i afse. I ende å en rörelse med Garibaldi i spetsen skulle proportionen bli mycket olika. Huru: djup deras känsla för deras befriare ännu: är, visar sig i de mest obetydliga sa-! ker — t. ex. den verkan, som åstadkom-; mes hvarje gång Garibaldimarschen spelas. Hvarje kringresande musikanthop anser det :i vara sin skyldighet att börja och sluta med ; denna marsch och är säker på att skörda! bifall, den må utföras aldrig så illa. Det är äfven någonting annat, som gör: saken mera invecklad, och det är att massorna äro ötvertygade att den skenbara sön . dringen mellan konungen och Garibaldi blott: är ett förnyande af den gamla leken år 1860, : och denna misstanke är till på köpet myc-; ket spridd inom armån. Så t. ex. uttalade; regimentena af brigaden Reggio, hvilka från; Turin afgingo till Sicilien, öppet denna tro. ; 2000 Garibaldi-officerare finnas fördelade på I armen, och de skola aldrig låta öfvertyga; sig om att pligten kan mena dem att strida? mot deras gamle chef. Slutligen har dej båda sista konskriptionernas ungdom sin andel i den andä, som förmår så många unga: män att inmönstra för ett nytt fälttåg, utan! att det ringaste bekymra sig om hvart det; skall bära af, så blicd tillit sätta de till; Garibaldi. i Rörelsen, som ännu befinner sig i sin linda i i Neapel, rycker på Sicilien med sig allt? och alia. Sjelfva Messina, som har mindre; af afrikanskt blod, befinner sig i en feberaktig väntan på Garibaldis ankomst och; ådagalägger en anda, som det vore fruktlöst att stäfja med våld. I går refs konun-: gens proklamation ned, öfverallt der den fanns anslagen, och i morgse måste kara-; biniererna stå på vakt, för att förekomma dettas förnyande. Det är här ej fråga om ett garibaldiskt parti, ty hvem helst man ta-; lar vid är af samma mening. Det är den; fordna till dyrkan gränsande vördnaden, som blifvit pånytifödd, kanhända långt varmare j än förut. Om nordarmen biträdde med att eröfra Capua och Gaöta, så var deremot allt hvad som utfördes på Sicilien ifrån början till slut Garibaldis eget verk. Det besynnerligaste i saken är att oaktadt allt det I intresse, som ämnet väcker, så veta hvarken regeringen eller privata personer nåting om Garibaldis rörelser. Allt hvad man? känner är att han lemnade Palermo i torsia, . jag fann henne alltför retligt ifrig att komma på redig fot igen till sina vänner, för att egna min undervisning tillräcklig upp-i märksamhet, så skref jag ett anonymt uvref: till juristen som leder spaningarne efter henI ne, och tillstyrkte honom helt vänskapligt; att upphöra med dem. Brefvet skickade jag ! : till en af mina vänner i London och bad honom afsända det från Charing-cross. En SN SITEFER VGA SIREN 157 Er BYN SALT PROSA Yger KPRENSPSRERET.E ? Jå är