Aftonbladet – 20 augusti 1862, sida 2

dan ångfartyget höll på att förtöja sig, visade sig några af polisens handtlangare ombord och tilläto ingen gå i land. Som något hinder vanligen icke möler att gå i land, var det otvifvelaktigtigt att telegrafunderrättelse ingått om goaribaldianerna. Några af de öfriga passagerarne yrkade på alt få gå i land, och slutligen ti lätos de flesta bland dem, som ej tillhörde denna farliga hop, att göra det. Bagaget tycktes härvid tagas till rättesnöre; de, som hade sådant, fingo passera, men de öfriga tillsades att stanna ombord. Först i går, då jag ålerkom till ångfartyget General Abbatucci?, erfor jag skälet till förbudet. Instruktioner begärdes, och dessa skickades med en afde!ning karabinierer samt innehöllo att ingen enda af de unga männen skulle tillåtas att gå i land. De tillfrågades om pass, men de hade naturligtvis inga sådana, emedan de reste inom konungarikets gränser. Några af garibaldianerna yrkade: på sin rättighet att resa och landstiga hvarhelst de behagade — de voro ju fria medborgare i konungariket — och det artade sig till en konflikt med polisen, då kaptenen å ångfartyget hittade på ett behändigt sätt att arrangera saken. Ett ångfartyg, tillhörigt ett annat bolag, skulle just afgå till Palermo, och han erbjöd sig alt förskaffa dem öfverresa, om de ville betala 5 francs pr man, i hvilket fall de genast skulle begifva sig å väg. Hellre än att stanna en hel dag utan att få gå iland. samtyckte de härtill och öfverfördes till det andra ångfartyget, hvars rederi, i betraktande af deras antal — hvilket var större än jag trodde eller 85 — gick in på att taga mot dem för nyssnämnda afgift. Så blef kaptenen på General Abbatucci dem qvitt vid Neapel, naturligtvis utan att återlemna ett enda öre af deras passagerareafgilt, hvilken blifvit erlagd för resa ände till Palermo; polisen slapp allt besvär med dem, och garibaldianerna kommo tre dagar tidigare till Palermo genom att erlägga 5 francs i extra afgilt. Som detta ej är den första skara, som begifvit sig till Sicilien, tyckes det bevisa stor osäkerhet och obeslutsamhet hos regeringen att hon icke bestämt sig för hvad hon skall göra. Om Italien är, hvad dei gör anspråk på att vara, ett konstitutionelt land, måste hon respektera individuel frihet. Om dessa unga män hade varit beväpnade eller på något sätt röjt fiendtliga afsigter, kunde undantagsåtgärder ha vidtagits, men det är föga klokt att göra dem all upptänklig förtret och ändock till slute tillåta dem begifva sig till Sicilien. Dylika halfmesyrer måste naturligtvis leda till missförstånd. Personer fionas, som misstänka regeringen att se genom fingrarna. med rörelsen för att befrämja den; andra äter tro att regeringen försöker få ett nytt Sarnico och räkna sig detta till godo. Båda dessa åsigter skola naturligtvis tolka de halfmesyrer, till hvilka man tagit sin tillflykt, på sitt eget sätt. Jag kan ej annat föreställa mig än at! någon obeslutsamhet råder om huru; man skall förfara med rörelsen, hvilken för hvarje dag antager större proportioner, samt att man derjemte är mycket oerfaren i den rätta andan af en konstitutionel styrelse. Man får ej glömma, att då Piemont antog konstitutionella former år 1843, förändrades ej dess förvaltningssystem. Det fortfor at: vara samma byråkratiska centralisation som förut. 1859 års krig och den fulla makt, som sedermera förlänades regeringen flera gånger, styrkte detta system. Så länge reseringen ledde folkrörelsen, märktes olägeneterna af denna centralisation icke mycket; men nu, då folkrörelsen hotar att om-störta regeringen, är det en helt annan sak. Såsom en parlamenterisk regering måste hon respektera lagen om personlig frihet. och såsom förvaltningens hufvud har hon en tendens att lägga sig emellan; häraf sådana halfmesyrer som jag nyss nämnde. För att döma om verkningarna af den nuvarande rörelsen i södra Italien, måste man alltid behålla i minnet att Garibaldi, hela agitationens medelpunkt, befinnner sig i södra Italien, och att södra Italien har honom att tacka för sin befrielse... Hans namn är liktydigt med allt det goda, som syditalienarne rönt de sista två åren, hvaremot han icke har haft någon andel i alla de olägenheter. som de fått vidkännas genom införandet al en regelbunden regering efter annexatiopen. Hans namn återkallar i-minnet ett välde al helgdagar, hvaremot den italienska regerin gens representerar skatter och konskription. Dessutom återuppväcker hans uppmaning att gå till Rom klagomålen mot Turin och hvad som ännu i hemlighet kallas den piemontesiska regeringen, den piemontesiska armen Det gagnar tull intet att resonnera om saken och visa, att det är syditalienarnes fel, om de ej ännu tagit ut sin andel i Italiens re: gering; de känna endast nesawn af att ha sjunkit ned till en provins.. Under dessa förhållanden är det ej ati undra på att Garibaldis sednaste förebaf vanden gjort ett djupt intryck på folket i Neapel och på Sicilien. Men det uppenbarar sig olika i de båda länderna; ty under det att på Sicilien, der Garibaldi börjat sin agi tation, rörelsen pågår öppet, har den i Neapel ännu icke brutit ut i ljus dager. I mera RE Rn ät sassls uppriktighet för miss Vanstone, erbjöd mig ait skritva monologerna, att ombesörja alla anordningar och dela behållningen. Jag fan AN So la mt oifaa min nan kad stvrka