Aftonbladet – 20 augusti 1862, sida 1

nträffa att H. M:t kunde komma att bevöfva en duglig statsman i en handvändring; och de, som icke hyst dylika person iga förhoppningar, ha dock hvarje morgon och. afton spanat efter nyheter i våra tidningar, men alldeles förgäfves. Nu. skall ministeren Hall, såsom jag i mitt sista bref sade, göra något, den har ruivat på märkvärdiga planer, men: då födslostunden var inne, kom blott ett dödfödt barn till verlden, i afseende på hvars födelse och död ministerens organer inom pressen betett sig alldeles som bonden eE anmälningen. för presten: om :sitt barns födelse och död: -Jag trodde icke att det kunde vara nödvändigt att för presten anmäla en sådan liten varelse,. som ej vägde någonting.? Den plan, som var i fråga, saknar således tillräcklig officialitet, men den gick ut på Holsteins frånskiljande: Den -slesvigske riddaren grefve Carl Moltke, hvilken såsom minister regerade Slesvig med jernhand; åtnjuter ett utomordentligt stort anseende för sin kraftiga regering, och man hede derföre utsett ho: nom att med en guvernörs mskt regera Holstein. Ministeren. Rotwitt, som en kort tid aflöste den Hallska ministåren, umgicks medi planen att göra prins Kristian till ståthållare i Holstein; då rentvådde : sig. de Hallska entusiasterna. med afsky helt och hållet från denna. plan, men nu? Ja, nu var det någonting helt annat, och nu gällde det blott.att erhålla Carl Moltkes märkvärdiga jernhand. Detta lät sig ej göra; man kan betala. guld för dyrt och jern också. Grefve Moltke hade, såsom det påstås, ingenting emot att vara guvernör 1 Holstein, men hen skall dock först och främst -ha uttryckt någon betänklighetvid att uppträda mycket strängt-i detta land, söm nu är så bortskämdt med att regera sig sjelft, göra och låta hvad det vill samt föga fråga efter ministrar. Men -dernäst fordrade han att regeringen belt och hållet skulle öfvergifva den nuvarande situationen (detta avspråk kunde. att börja med tyckas låta temligen förnuftigt) och vända tillbaka — till ställningen år 1852, till den nogsamt kända kungörelsen af den 28 Januari 1852, Kan. ske. har han föreslagit att återgå till den af honom och kolleger år 1854 olagligen oktrojerade helstatsförfattningen, men fäkert lär det vara att förslaget gick i en dylik riktning. Derigenom ramlade: således alla de stolta förhoppningarne; man hade trott sig i den gamla, inkarperade, absolutistiska helstatemannen. finna ett stöd för en Eiderplan, men det.var ett fåfängligt hopp! Men hvad skall då ske? ty något måste göras?, såsom det. hette på den gamla ständertiden. Nu är nemligen ögonblicket kommet, då ett beslut måste fattas om: Holsteins bidrag utöfver normalbudgeten, hvilken sattes in suspenso genom depeschen af den 29 Juli sistlidet år. Nu är det som det skall visa sig om Holstein skall betala eller om de öfriga Jlandsdelarie skola göra tillskott; detia sednare kan: och får icke ske, men det förra försvårar ställningen ofantligt, ty pengarne skola användas, men Tyskland protesterar mot att de få tagas trån Holstein. Såsom ni kanske torde erinra er, erhöllo finanslagarne, hvilka eljest äro tvåäriga, ef det sednaste riksrådet det tillägget, att i fall det skulle visa sig atv de af. Holstein påräknade bidragen till de gemensamma utgifterna icke kunna erhållas, skulle de för två år beviljade anslagen redan den 31 Mars 1863 upphöra att gälla. Man kan nu vänta sig att regeringen skall se sig nödsakad aft sammankalla riksrådet i slutet af detta eller början af nästa år. Kunde man draga någon berättigad slutsats — men det kan man ej — af regeringens eller, rättare sagdt, den slesvigska ministerns uppträdande mot de slesvigholsteinska föreningarna i Slesvig, så måste j man medgifva att regeringen fått litet mera vind i sina segel; ty det går för närvarande temligen raskt med att upplösa turnoch sångföreningar, som hållit upproriska sammankomster och slesvigholsteinska Zweckessen?. De danska fester, jag i mitt förra i bref omnämnde, ha gifvic upphof åt motfester, och den sltesvigsholsteinska ledaren advokaten Lehmanns död har förökat dessas rikedom på Ssuckan och Ssvårmodt. Det tros alt regeringen är betänkt på att för den nästa gång sammanträdande slesvigska stän. derförsamlingen framlägga en ny vallag i förhoppning att de få röster, som fattades det danskt sinnade partiet för att ha majoritet, skola erhållas bland motpartiets demokrater och frihetsmän. Planen är riktig, men dess resultat tyvärr säkerligen mycket tvifvelaktigt. ör få dagar sedan stod en stor del af de danska domaresätena lediga, under det art Korsör var samlingsplats för en oerhörd mängd at rättvisans handhafvare. I nämnde stad hölls ett s. k. domaremöte; men det var dock snarare ett polismöte; man rådplägade med hvarandra om det ändamålsenligaste anordnandet af hvarjehanda kommunala och sociala saker. Om mötet, det första af detta slag, just ej medförde någon positiv och betydande vinst, så hade det den nyttan med sig att ha samlat män, hvilka genom korrespondans stå i Fe beröring med hvarandra och hvilkas goda förhållande alltid är af gagn för deras inbördes embetsverksamhet. Den nyaste nyheten från hufvudstaden är — icke de många här cirkulerande falska svenska sedlarna, ty det är dock temligen gammalt, men nu är uppmärksamheten allvarsamt riktad härpå, utan — den nyss utkomna förteckningen ölver dei och för Köpenhamns inkomstskatt skattskyldiga medborgare. Förteckningen har i dessa dagar funnits att få på stadens rådstuga, och det är intressant att se den ifver, hvarmed de flesta kasta sig öfver detta innehållsrika verk, så snart de fått det i handom. Först ser man på sina egna gg och harmas öfver den orättvisa man ider, den alltför höga skatt,