Aftonbladet – 19 augusti 1862, sida 2

— Äfven Stockholms allmänhet har nu JA Södra teatern fått ga bekantskap med ules Barbiers mycket omtalade skådespel Cora eller Slafveriet, en bekantskap ganska intressant bland annat med anledning af de mycket olika omdömen om stycket, som man sett från utlandet. Den franska kritiken har slösat stort beröm på detsamma. På andra håll och exempelvis i en organ inom den danska pressen har det blifvit ytterst illa åtgånget. I vår tanka förtjenar det hvarken det superlativa lofprisandet eller den obetingade förkastelsen. Det har förtjen: sten att bringa inför åskådaren några al dessa från slafveriet, synnerligast sådant det existerar i Nordamerika, oskiljaktiga konflikter mellan mensklighet och rättskänsla å ena sidan samt fördomar och låga lidelser å den andra. Det intresse, de städse måste väcka, ökas derigenom att förlattaren för lagt händelserna ända in i den nuvarande iden och fått tillfälle att göra häntydningar på den ännu rasande fejden mellan Norden och Södera i den storu umerikanska republiken. Att dessa teckningar från Amerika äro utförda at en fransman skönjer man emellertid icke blott deraf att det är en fransman som får i stycket främst uppträda såsom kämpe för mensklighet och frihet, utan älven genom en oftast siknad inre trohet i scener och bilder. Ehuru flera scener äro af ganska stor dramatisk effekt och man följer dethela med rätt mycket intresse, må man således icke vänta sig att finna: tatlor så gripna ur det lefvande lifvet i Nordamerikas slafstater som t. ex. uti mrs. Beecher Stowes verldsbekanta romaner. Man kan icke heller gerna begära att den, som skall måla endast med ledning af sin fantasi, skall göra d-t så som den der målar efter naturen och dertill lägger i taflorna ett känsligt bjertas djupa smärta vid åsynen af våld och orätt af den mest himmelsskriande beskaffenhet, utöfvadt mot millioner medmenniskor. Stycket är på Södra teatern uppsatt med mycken omsorg, särdeles hvad en del dekörationer angår. Hufvudrollen har tillfallit fru Thorell, som uppbär den med mycken förtjenst och inlägger i sitt spel en sann och djup känsla. Bland öfriga medverkande är det isynnerhet hr Nyfors som förstår gifva karakter åt sitt spel och en helgjuten bild afden figur, han har att framställa. Vid första representationen iflördags var