Aftonbladet – 18 augusti 1862, sida 3

Krinolinen på Londenexpositionen. Härom berättar den bekante tyske författaren L. Bucher följande: På franska språket heter tagel crin, och ett tyg med ränning af bomulls garn och inslag al tagel crinoline. När man började förfärdiga en viss fruntimmersklädespersedel af detta tyg, kallades denna persedel crinoline. Men tyget är dyrt, man ersatte det cerföre med ringar af trä, hvalfiskben eller stål; och nu heta äfven dessa. ringar krinoliner. Och som man hu mera bär sådana ringar än tagel, så förstår språkbruket blott de förra med denna benämning; den ursprungliga betydelsen är glömd, och det händer att fruntimmer, som begagna tageltyg, hvilket är ganska prisvärdt, med stor ifver försvara sig för beskyllningen att ha krinölin. Den oäkta krinolinen är i sin högsta fullkomlighet exponerad af Thompson i London under n:r 4939 på det nordöstra galleriet. Hjelp mig, o sånggudinna! att värdigt beskrifva detta mästerverk och att med sanning skildra de betraktande damernas beundran samt min rörelse öfver mästerverket! Först har den förståndige konstnärn uppfört en pelare, en och en half aln hög, hvilande på tre lejontassar och bärande en. talrik, alltsammans gjutet af malm och präzstigt förgyldt. Från tallrikens kant, likasom från en gudinnas gördel, hänger den underfulla väfnadenned. enna åter består af 9 lodräta samt 37 vågräta, konstnärliga, böjliga, med guldtråd öfverspunna trådar eller fjedrar. Men en af de lodräta delar sig nedtill i två armar, jemförliga med sträfpelare. På tallriken stå åter tre lejontassar, bärande en annan pelare, på hvilken en annan tallrik hvilar; och från denna hänger en annan välfnad ned, alldeles såsom den första, blott med den skilnaden att trådarna äro af idel silfver. Men på golfvet har den uppfinningsrike konst nären fäst en skifva af tyriskt glas, hvars ryggsida han betäckt med qvicksilfver, hvilket är flytande som källans vatten, samt en annan skifva i taket. Mångberesta män hä sett ett dylikt rum i slottet Rosenborg vid -det väldigt böljande Sundets stränder. Likasom en man, ensam och begrundande, erfaren vid rodret, i nattens still