det något spår efter er afresa? Ingenstädes! Ni har försvunnit och de legala myndigheterna stå här med lång näsa. Hvarför talade ni om svårigheter? fråvade Magdalen. Alla svårigheter tyckas vara undanröjda, Alla, utom en?, sade kapten Wragge med en betydelsefull tonvigt på sista ordet. SMensklighetens stora svårighet, alltifrån vaggan till grafven — pengar... Han blinkade slugt med sitt gröna öga; suckade vemodigt och stack händerna ned i sina tomma fickor. 4Hvartill behöfspengar?4 frågade Magdalen. : SAtt betala mina räkningar, svarade kaptenen med rörande enkelhet. Var god och f rstå mig rätt! Jag har aldrig varit och skall aldrig blifva hågad att betala ett enda öres skuld till någon mensklig varelse få jorden, för min enskilda räkning. Jag talar ou i ert intresse, icke i mitt. Mitt intresse? 4Ja, visserligen. Ni kan ej med säkerhet komma från York i morgon utan vagnen. Jag kan ej få hyra vagnen utan penvar. Min värdinnes bror låter mig få den, om han hör att hans systers fordran har blifvit betald och om han får ut sin hyra i förskott — annars icke. Tillåt mig att framställa saken i affärsstil. Vi hafva öfverenscommit att jag skall få ersättning för min nöda med er undervisning af eder blifvande inkomst vid teatern. Godt! Jag Irar nu blott en vexel;på mina framtida nkomster, och ni, af hvilken dessa inkomter bero, är naturligtvis min bankir. Eller åt oss för mera klarhets skull upptaga min ndel i första årets behållning till det helt ch hållet ungefärliga beloppet af etthun