Aftonbladet – 18 augusti 1862, sida 2

INTET NAMN). AF WILKIECOLLINS. Lemna mig! sade hon, låt mig få vara ensam några ögonblick! Den uppmärksamma kaptenen drog sig undan till det yttre rummet, ställde sig vid fönstret och hvisslade sakta. Der hafva vi familjlynnet igen !5 sade han, försatt med litet spasmer. Efter ett.par minuter kom han tillbaka, för att höra huru hon befann sig, Finns det något som jag kan erbjuda er?4 frågade han: Kallt vatten? bränd fjäder? luktsalt? läkare? Skall jag roa mrs Wragge? Skola vi uppskjuta detta försök tills i morgon? Hon sprang upp häftig och upphettad, med tillämpad sjelfbeherrskning målad i sitt ansigte, och vredgad beslutsamhet i hela sitt sätt. Nej! sade hon. Jag måste härda mig, och jag vill det! Sitt ned och se mig spela. 4Pravo!S skrek kaptenen. Kasta er in i rolen, min sköna dam — och det går bra ! Hon kastade sig in i rolen med ursinnigt våld på sig sjelf — med höjd röst och feberglöd på kinderna. Hela det konstlösa, halft barnsliga behaget under fordna lyckligare dagar var borta. Det medfödda sceniska anlaget, som fanns så rikt hos henne, bröt fram hårdt och djerft, men blottadt på allt det intagande och ljufva, som förr gaf det en sådan tjuskraft. Hon skulle hafva plågat och bedröfvat en man med grannlaga och ädla känslor. Kapten Wragge hänförde hon fullkomligt. Han glömde sin artighet, 4) Se A. B. n:r 154, 155, 157—159, 161—164, 166—175, 177, 179, 181—184, 186 och 188,