Aftonbladet – 16 augusti 1862, sida 3

Väderlekstelegrammerna i Eogland. (CHAMBERS JOURNAL 1862.) Den erfarenhet man vunnit sedan sista höstdagjemningen, angående väderlekstele-igrämmerna från meteorologiska afdelningen 1 engelska handelsdepartementet, har bekräftat förvoppningerne om dessa telegrammers förmånliga verkan till sjöfartens betryggande. Hissendet af stormsignaler vid Storbritanniens förnämsta hamnar har redan räddat månget fartyg från undergång eller haveri; och detta ständiga tillkännagifvande på förhand af de stormar, som geuom telegrafiens biträde funnits vara iannalkande från olika håll, har tillika verkat så på folkets öfvertygelse, att fiskare och sjöfarande redan begynt sätta förtroende till essa signaler, såsom mera tillförlitliga än deras egna osäkra spådomsgrunder i afseende på stundande väderlek. Hittills hafva signalerna endast gifvits vid dagsljus; nu mera komma de äfven att gifvas om nätterna, medelst röda lyktor; och när den meteorologiska afdelningens chef, amirel Fitz-Roy, hädanefter finner dagens telegramm bebåda en storm ifrån nordvest, el: ler en orkan ifrån sydvest, kan ban genast efalla dess kungörande i hamnarne; så att aär skymningen är inne, de röda lyktorna ; må sprida sitt varnande sken kring alla kuster och afhålla de i hamn befintliga farkosterna frän att löpa ut. Då patentet för aneroidbarometrarne nu mera upphört, har amiralen låtit utfärda en uppmaning till sjöfarande att förse sig med dessa små instrumenter, som få rum 1 vestickan, men ändå lika säkert som de ömtåliga qvicksilfverbarometrarne, antyda atmosfertryckets förändringar. Dessa instrumenter — förfärdigas af Negretti Zambra, och äro så finkänsliga, att man med dem kan mäta eh höjdskilnad om två till trel ot, och ännu säkrare höjden af ett hus,l en mast feller en klippa. Amiralen har äf.i ven föreslagit uppställandet vid de förnämsta hamnarne af kolossala aneroidbaromet1. rar, med så stora skalor, att de kunna afläsas från samtliga punkterna inom hami: oen, och sälunda sätta kaptener och styrmän i tillfälle att när som helst märsa för-1 ändringarne i lufttrycket. Angående aneroidbarometrar i allmänhet appgifves för öfrigt, att en annan engelsk instrumentmakarefirma, Frankham Wilson, har ytterligare förbältrat dem, så att ett dylikt instrument, liknande en metalldosa om 1 (engelsk) tums diameter och 3, wms höjd eller tjocklek, visar lika tillfredsställande resultater, som de bästa normalbarometrar af glas och qvicksilfver. Hvittots-kål till vinterfoder. (Wochenblatt fär Landkevå Forstwissenschaft. 1862, foder, som hvitbetsskörden erbjuder om hösten, i hvad man kaller hvitbetskål — det vill säga blad, sijelkar och rotbufvuden — har en försvagande verkan på dragarne, just vid den tiden då deras krafter tagas mest i anspråk. Men om man icke hinner uppfodra hvitbetskålen lika fort som man förrättar hvitbetsskörden, så nödgas man lemna denna ymniga fodertillgång qvar att mulina på åkern. För att undgå en så stor förlust, bafva vi användt nedannämnda medel till hvitbetskålens förvarande, förut bepröfvadt i andra länder. F På en torr, från källdrag och bottensyra , fri mårk, gräfves en förvaringsgrop om 5 tilll, 6 fots djup; längden och bredden rättas ef-1s ter tillgången på hvitbetskål; i afseende på 1 formen märkes blott att gropen bör afsmalna något emot bottnen, samt afrundas i hörj nen. På bottnen i en sådan grop utbredes; ett tunnt lager halm, och derofvanpå eltts löst lager hvitbetskål om 5 till 6 tums tjock-! lek; detta lager beströs med något salt, och nedstampas sedan starkt. Der ofvanpå kommer åter ett lager halm — helst hafrehalm — om 2 till 3 tums tjocklek, samt videre ett nytt lager hvitbetskål om 5 till 6 tum, saltbeströdt och hårdt nedtrampadt; — och på ) samma sätt fortfars omvexlande med halm i och kål, tills open blir fylld och en bädd a a 1 I 3 H l nr 15). i Ofverflödandet med den stora massa gröni 1 s s f t mm OR af samma slag höjer sig 3 till 4 fot högt öfver gropens mynning. Vid instampningen I iakttages att de lager saltas mest och ihopi stampas hårdast, som ligga intill hörn och vid brädden; härigenom hindras mögelbild-: ning och luftens tillträde. Den ur gropen a uppgräfda sanden skyfflas slutligen öfver s alltsammans, till minst 2 fots tjocklek, förjatt genom sin tyngd hålla massan fastare D sammantryckt. Öfra bädden och dess be-; täckning göras kullriga, så att reguvatten icke må kunna intränga i gropen. När sprickor öppna sig genom mussans sättning, måste de ihopkrattas. ; Den, som har föga hvitbetskål, men till) gång på rymliga och vattentäta träkärl, kan ,n instampa kålen i dessa, lika väl som igro-!p par; men äfven för sådana förvaringsanstal )s er är en tjock jordbetäckning oumbärlig. s Det sålunda inpackade grönfodret kom-5 mer snart i jäsning, men håller sig ÖRE igenom ganska väl, ja till och med inpålq nästa års vår och sommar. I Kor och oxar, som fodras härmed, för-p wära det begärligt, i trots af dess oansenliga v yttre — den friska gröna färgen förlörar sig i fi nämligen snart i luften. 1 första månaderna L och inemst nyår bar det en frän lukt, men 1 söm mildras sedan; och det tycks smaka a boskapen ännu bättre i Februari och Mara, 1 än i de första veckorna efter instampningen. c Sistlidua höst hade vi på fem särstulda or. 8 ter mer än ett dussin stora groparfullstumå a sätt med hvitbetsfoder,; från DENNE arr