Aftonbladet – 16 augusti 1862, sida 2

utom det. förfärliga tillägg till. detta bref, som hade blifvit uttaladt af mr Pendril: — Mr Vanstones döttrar äro ingens barn, och lagen öfverlemnar dem hjelplöst åt deras farbrors godtfinnande. Hjelplös då dessa ord blefvo sagda, var hon ännu i-detta ögonblick lika hjelplös efter allt hvad hon hade uppoffrat, alla beslut hon hade fattat. Erkännandetaf hennes egna, och hennes systers bördsrättigheter bekräftades genom ett klart uttalande af deras fars sista vilja; Franks återkallande från Kina, möjligheten att rättfärdiga hennes skiljsmessa från Norah — allt berodde af hennes föriviflade försök att lyckas, till hvad pris com helst, återvinna det förlorade arfvet från len -man, som hade förolämpat sin broders varn och bragt dem till till tiggarstafven. )ch denne man var nu blott en skugga för enne! Så föga kände hon honom och ans företag, att hon ej ens visste hvarest an för det närvarande uppehöll sig. Hon steg upp, gick af och an i rummet red det tysta, vårdslösa behaget af ett utskogens vilda djur, som blifvit instängdt ien bur. Hur skall jag kunna finna hoom i mörkret ?4 sade hon för sig sjelf: Tur-skall jag blifva i stånd att taga reda p—24 Hon stannade hastigt. Innan hon hde hunnit till slutet af denna tanke, stod åtr kapten Wragge för hennes själ. )enne man, som var så van att verka i mikret — denne man, med så outtömligt föråd af djerfhet och list; en man, som ick skulle tveka vid hvilken befattaint som helst, blott den fyllde hans ficke — var väl han det verktyg, som hon i närarande stund nödvändigt behöfde? Det ar två företag, som måse ske, innan hon unde taga ett enda steg vidare, det rkäne hon för sig — nödvändigheten att veta mera om sin farbror än hvad som nu var hädelsen; och nödvändigheten att göra honom bekymrad genom att hon sjelf ej wude g alls under dessa efterforskningar. huru eslutsam och sjelfeständig hon var,