Aftonbladet – 16 augusti 1862, sida 2

Den obehagliga kontrasten mellan denna kammare och hvad hon hade varit van att 3 i sitt eget rum — den fullkomliga brist i dess torftiga möblering på alla dessa prydliga och beqvämliga småsaker, vid hvilka hon hade varit van alltsedan barndomen — sårade Magdalens känsla för det passande och sköna, som är den fint bildade qvinnans andra natur. Ehuru underordnadt detta inflytande syntes vara, jemfördt med hennes nuvarande, betänkliga ställning, så är det likväl sannt att blotta åsynen af det gula tvättfatet med sin vattenkruka i ett hörn af rummet inverkade på det beslut: hon fattade straxt vid sitt uppvaknande. Hon afgjorde redan då inom sig att lemna Rosemary-gränden: Men huruledes skulle hon lemna detta ställe? Med kapten Wragge eller utan honom ?4 Hon klädde sig under det hon ömtåligt skyggade tillbaka från alla rummets tillhörigheter, med hvilka hennes händer eller kläder kommo inågon berörmg ; derpå öppnade hon fönstret. Hecotliften kändes frisk och ljuf, och den iilla af himlen, som hon kunde se, var r can klurt upplyst at morgonens solljus. Atlägena röster al båtkarlar på floden ch gvitt unde foglar ibaskarne ofvanpå värarne var det enda, som afbröt morgonens stillhet. Hon satte sig vid fönstret och ä crkallade de tankar, hvarar hon hade förlorat sammanhanget, då trötthet öfverväldigade henne den föregående aftonen. Det första ämne för dem, hvartill hon återvände, var älventyraren kapten Wragge. Den moraliske åkermannen? hade misslyckats i sitt bemödande att borttaga hennes ersonliga misstroende till honom, ehuru listigt han hade arbetat derför, då han öppet erkände de bedrägerier, som han öfvade mot andra menniskor.. Han hade ökat hennes. öfvertygelse om att han var en klok karl; han hade roat henne genom sin humor; han hade förvånat henne med sin sä