Aftonbladet – 14 augusti 1862, sida 3

så skulle jag förtvifla om menskligheten — men jag har förtroende — jag hoppas på framtiden. Ja, en dag och det rätt snart (då jag är död och borta), då iderna blifva mera storartade och upplysningen tillväxer, skall det yrke, som nu kallas bedrägeri, vederfaras rättvisa. När denna dag kommer, ryck mig då ej ur min graf och oif mig en offentlig begrafning; drag ej fördel af wit jag icke eger förmåga till att hindra et, och förnärma mig genom en ärestod. Nej, gör mig blott rättvisa genom ett herrlig! cpitaphium på min grafvård: — Här: hvilar. Wragge, hvars värde slutligen blifvit erkändt af tacksamma likar. Han plöjde, sådde och odlade sina medmenniskor. En upplyst efterverld prisar honom för a skördar. Han stannade; ej af brist på sjelfförtroende, ej heller emedan det fattades honom ord,! utan helt enkelt, emedan han behöfde hemta: andan: .SJag målar troget, om också med en humoristisk färgläggning, sade han skämt. samt. Jag väcker ju icke ert missnöje — säg, för all del? Vvurt trött och lidande Magdalen var, ehuru misstänksam emot andra och tviflande om sig sjelf, så anslogos dock hennes naturliga sione för det komiska at kapten Wragges högtrafvande och oförskämda försvar ar bedrägeri och framtvingade ett lenude på hennes läppar. Ar skörden i York synnerligen rik för det närvarande?4 fråsade hon, i det hon på sitt fintliga, qvinliga sätt mölte honom med samma vapen. Di infall — et träffande infall, sade -idet lans amt utbreddeskörin luggslitn ky som en tyd-7 v ärk-: ; com öfverallt rig skörden — men en r se insamla den, Biträget st intelligenta medarbetare är fl min Jtdssad mig löruekad:. Jag har ingen bekantskap med de oskickliga och tafatta fuskare i yrket, som kompromettera sigfinför polis