Aftonbladet – 14 augusti 1862, sida 3

ät ot Rn sn KE TE ET RR Herkänd.4 Ingenting är vanligare än att intr.r bedrifvas, då val skola förrättas, och måhända ha sådara äfven då förekommit; men a jag derför varit helt och hållet främmande, torde at följande vara uppenbart. Redan för 32 år sedan inträdde jag såsom ledamot i domkyrkorådet och qvarsatt der enligt dåvarande stadga ivenne år och i samma egenskap 1841 och 1802 och under mellantiden har jag af consistorium academicum jemväl blifvit flera gånger invald. På domkyrkorådets hemställan och på konungens befallningshafvandes och biskopsembetets tillstyrkande har K. M:t den 31 Juli 1843 förordnat mig till ständig ledamot i domkyrkorådet. Då förslag till ny stadga angående vården och irvaltningen af Lunds domkyrka och hennes egendom uppgjordes åf domkyrkorådet, vidhölls dess gamla sysselsättning, utan att ett ord nämndes derom att jag enligt kungligt förordnande var beständig ledamot i domkyrkorådet. Och detta af det enkla skäl att jag redan då beslutat att närt afsäga mig min befattning med ledningen åf kyrkans reparation och önskade för ingen del . att sedan qvarstanna såsom ledamot i domkyrprådet; tv jag ville på ålderdomen vara lika i och ledig fån båda dessa befattningar. Ax fetta verkligen varit sanna förhållandet torde teraf klarligen inses, att i händelse, hvilket in, alunda är troligt, domkyrkorådet velat frånkänna mig rättighet att fortfarande deltaga i dess förhandlingar, det är deremot mer än tronigt ätt, om jag framlagt kongl. brefvet af den 31 Juli 1843 och förklarat mig vilja fortfara med nin befattning såsom ledamot i domkyrkorådet, nig gifna förordnande af Carl XIV Johan blifit af Carl XV bibehållet till kraft och verkan. Men nu torde frågas hvarföre jag icke afsagt Mig församlingens val. Derpå fär jag i störsia sorthet svara, att jag ärnat afsäga mig detsamma, men att några vänner, erinrande om kyrsans bästa, öfvertalat mig att åtminstone någon d qvarstanna såsom ledamot. Då jag öfver ett fjerdedels sekel varit högst angelägen om kyrfans regn jaz mig böra uppoöffra vå ir min lefnads afton för samma ändamål. C lomkyrkorådets protokoller, hvari byggnadsfråor förhandlas ifrån nedläggningen af min beuttning med kyrkans reparation till närvårande id, tryckas, så skall det visa sig att jag bemöat mig enligt förmåga motsvara församlingens iörtroende. SAtt jag gått ytterst grassatim tillväga med en stor del af kyrkans inre prydnader, säger hr M., har fillförene med skärpa öfverklagats4. Härned måste de tillvitelser, hvilka korrespondenen uti Nya Dagligt Allehanda i detta afseende hopdiktat emot mig, åsyftas; ty mig veterligen har före denne ingen tillåtit sig så sanningslösa appgifter rörahde nämnda fråga. Då jag redan fvanföre ådagalagt huru härmed förhåller sig, vill jag ej trötta med något vidare ordande härom. Hvad hr M. yttrar om mellanskeppets takuvalf bör i korthet. belysas. Det sätt, hvar år Zettervall i memorial den 20 December 4 förklarat 8g vilja iståndsätta samma takhvalf, visade jag, såsom inträdande ledamot, till domkyrkorådets protokoll. den 6: Mars följande år, ingalunda vara rådligt. Emellertid uppgaf Så hr Zettervall i memorial den 28 December 186. kunna iståndsätta mellanskeppets takhvalf för högst. 150 rdr rmt.. Ehuru jag flera gånger till Jomkyrkorådets protokoll varnat i afseende på ifrågavarande takhvalfs svaghet, och ehuru hvarzen professor Nyström, som tvenne gånger noga sramskat kyrkan, ej heller majoren Byström, som hed synnerlig omsorg fullgjort ett sådant åiazande, funnit samma takhvalf i Sen fortfarande jältningsprocess, så påstås hr Zettervall ha nyligen gjort en sådan upptäckt, hvilket förhålinde, jag måste bestrida, Om, sönderremnade khvalt våldsamt behandlas. genom den. tjocka kalkputsens afhuggning derunder, så är det lätt begripligt att. en och annan tegelsten derifrin åedramlar, såsom händelsen nu varit, Men häråf bevisas alldeles. icke att takhvalfyen, fortfara. att sätta sig. .Häraf. bevisas ej.heller ått takhvalfven ej. kunna, af sakkunnig man fäl iståndsättas för en temligen lindrig .summa. Hr Zettervall tillkännager i memorial den 19 sistlidne Maj, att det utan all fråga kur mer att ingå i den blifvande restaurationslanen att icke allenast hvalfven skola omyggas, utan äfven de yttre spännbågaraa ch sträfpelarna borttagas?. Då hr Zetterzai icke fullt fyra månader sedan åtagit sig att iståndsätta dessa takhvalf för högst 150 rdr, så ifrågasätter han nu ej mindre än en nedbrytning Och ombyggnad, som torde, i händelse ett så. vid.iomfattande och obehöfligt arbete får utföras, treligtvis medtaga en nära dubbelt större kostnad än södra korsflygelns ombyggnad erfordrat. Majoren vid flottans mekaniska kår J. Th. ByStröms synförrättning på de arbeten, som under min ledning blifvit verkställda å kyrkan, har hr M. så framställt, att jag finner mig nödsakad tt i afseende derpå lemna några upplysningar. et säges, 4att. domkyrkorådet enligt professor Brunii önskan tillkallat majoren Byström. i ändainäl dels att besigtiga de.å domkyrkan verksjällda teparationsarbeten, dels att taga i öfvervägande de förbättringar, som ännu återstäratt vidtaga. Mången skulle sålunda kunna med mycket skältalla på den tankan, att jag genom dan yrkorådets ilathet fått utse. den,.som skulle bedöma de unter min ledning: verkställda arbetena, och att den valde varit en gammal förtrolig vän. Detta irende har likväl tiligätt på följande vis. Sedan jag på det bestämdaste atsagt mig. befattningen ned kyrkans reparation och. begärde afsyningaf ula de arbeten, hvilka. blifvit derå, verkställda under min ledning, ansåg domkyskorådet, en. såtan förrättning dels vara obehöflig dels kostsam. Då dag härvid anmärkte, att äfven, det ringaste tjenstehjon hade rättighet iatt fordra en orlofsedel, och att de arbeten, hyilka jag haft nnder nin ledning, borde ovilkorligen skiljas ifrån. dem, om framdeies skulle utföras; så vägrade likva :!omkyrkorådet att bevilja den, af mig begärda synförrättningen, intilldess jag förklarade, det ag först ville hos fönungens betelihingehalvagdg ch; biskopsembetet begära en sådan, och i hänfelse af vgran hos dessa. myndigheter anmäla Jetta hos K. M:t...Då fann domkyrkorådet skäligt villfara min, begäran med til ige att.den biifvande syningsmannen. skulle med elayitrande ; afseende på reparationens fortsättning. Ombedd it uppge någon, som:kunde åtaga sig en dylik örrättning, blef jag försatt i stor förlägenhet. ag insåg dock kort derpå att. .en, person, med coretisk kunskap och lång byggnadsvana borde tertill : föreslås, och alten. sådan, man, kunde säkrast. sökas... mom; ingeniörkåren....Jag. föreFamiljen, prestfrun Och lahdthushållarens enka, fuktiga af. tårar, nästan oläsliga af djup rörelse, .Ce. ie. . Här i-m:r fem och: sex äro mina egna afgifter till välgörenlhetsin rättningar på stället — 1 verkligheten CrÖN TIOLIEIA OG