Aftonbladet – 14 augusti 1862, sida 3

Roparationen å domkyrkan i Lund. (Slut från går lagsbladet.) i För g få år sedan ville domkyrkorådet ingå till K. Maj:t med hemställan, att en arkitektssyssla skulle vid domkyrkan inrättas mot en vida högre lön än det arfyode, som jag uppbar, och att densamma skulle FÅ vanligt sätt ledigförklaras och tillsättas. Det lyckades mig att ådagalägga det högst betänkliga i en sådan åtärd; ty man kände ej allenast få en mindre unnig utan äfven en försumlig person, hvilken sedermera ej kunde utan stor svårighet skiljas ifrån sin befattning. Nu har domkyrkorådet fria händer att föreslå någon för teoretisk kunskap och ee skicklighet i kyrkobygnad väl vitsördad och känd person, som konungens befallningshafvande och biskopsembetet mot uppgifvet arfvode ega tillsvidare antaga. Jag anser mig således i detta afseende ha gjort kyrkan, om nemligen denna nåliga föreskrist samvetsgrannt följes, en synnerlig tjenst, och ej mindre deri, att jag föreslagit, det domkyrkorådet skulle ega att antaga och förordna en kamrerae eller inspektor, och att, om hawm beträdes med egennytta eller vårdslöshet, skilja honom från sin befattning. Om det alltså för en ledare af domkyrkans arbeten numera ej behöfves att hvart annat år söka Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd för hans. bibehållande; så har, domkyrkorådet deremot fått en ojemförligt större makt, då det eger att, i händelse af okunnighet eller försummelse, inställa ett pågående arbete och hos konungens befallningshafvande och biskopsembetet begära hans skiljande från innehalvande befattning. tSedan denna stadga emanerat, säger hr M., fafträdde professor Brunius från sin befattning med domkyrkans arbeten.4 Det tyckes, som meningen härmed. vore att jag funnit mig. deraf synnerligen besvärad. Af det ofvananförda synes tvärtom, att jag varit i högsta rad fägnad Sfver samma stadga. För ötrigt tillkännagafjag tilldomkyrkorådets protokoll den 8 November 1858 det jag beslutat ätt-efter södra korsflygelns fullbordan frånträda all befattning med domkyrkans reparation. Då nyssberörda stadga emanerade den 17 November 1859, så kunde väl icke deraf min afsägelse föranledas. Jag har således haft helt andra grunder för nedläggande af min befattning vid kyrkan. I anledning derat att domkyrkoförsamlingen invalt mig till ledamot i domkyrkorådet, yttrar hr M.: SÅtt dervid blottades åtskilliga intriger, som man helst skulle sett ha varit främmande för professor Brunius, inverkade dock ej på hr Brunii bestridda kompetens till befattningen, KARA Ft ss Aas SR