Aftonbladet – 14 augusti 1862, sida 2

behöfver. Jag kommer ihåg allt som är nödvändigt för mig. Mitt rum ligger ät gatan i tredje våningen. Gå ned igen och säg att jag kommer genast. Hon tog ljuset och sköt mrs Wragge ut: förstugan. Säg att jag kommer genast, hviskade hon åter — och gick ensam uppi tredje våningen. i: Rummet var litet och torftigt möbleradt, och luften instängd. Under fordna dagar skulle miss Garth hafva tvekat vid att er bjuda ett sådant rum åt någon af tjenstfolket vid Combe-Raven. Men det var lugnt, det-gaf henne tillfälle att stanna nå-ra miouter för sig sjelf, och af denna anledning var det drägligt, ja till och med välkommet. Hon stängde dörren, och meden sännt qvinig ingifvelse — gemensam för alla som komma in i ett nytt boningsrum — gick hon utan att betänka sig frame till det lilla rankiga bordet och såg sig i den fula toilettspegeln. Efter ett ögonblick vände hon sig iter bort med en liknöjdmin. Hvad gör let hur blek jag är?4 tänkte hon.Frank san icke se mig — hvad bryr jag mig då lerom 24 Hon tog af sig batt och kappa och satte ig ned för att samla sina tankar. Men lagens tilldragelser hade alldeles uttröttat ienne.Då hon försökte att se tillbaka på let förflutna, kände hon den lifligaste plåga sitt hjerta. Då hon ville intränga i framiden, var den insvept i ett djupt mörker. Ton steg åter upp och gick fram till föntret, som icke hade någon gardin; der stod on och blickade ut, liksom det hade funis ett hemligt samband mellan hennes gen öfvergifoa belägenhet och den ödshga vatten derute. SNorah!4 sade hon till sig sjelf.med venodig röst. Jag undrar om Norah tänker