Aftonbladet – 14 augusti 1862, sida 2

Bref om Stockholm. Af en dansk. I danska tidningen Folkets AvisX, som utgifves af den berömde. lustspelsförfattaren . Bögh, förekomma nägra reseanteckninsar från Sverge och bland dem äfven några intryck af ankomsten till och vistelsen i Stockholm, efter all anledning meddelade at utgifvaren sjelf; som i dessa dagar besökt; Stockholm... Våra läsare skola säkert med: nöje läsa några utdrag af den spirituelle lanskens anteckningar och vi meddela derföre här ett utdrag af hans bref. Han skrifver: Min landstigning på ångbåtsbryggan vid Riddarholmen . erbjöd. icke något älventyr denna gång. Jag, har varit här förr och visste alt taga mig i akt, Kill varning och: underrättelse. för dem, .som ännu, icke besökt Stockholm, skall jag. deremot berätta huru det gick med mig första gårgen då jag beträdde kajen vid Birger Jarls stad. är landgången lades ut, betraktade kap(enen mig med ett ganska eget leende och frågade mig om jag tagit min starkaste öf verrock på mig. Jag svarade, med fullt förtroende till min skräddares soliditet, att både klädetoch sömmen voro rätt försvarliga. Om ni har någon som är: ännu starkare bör ni dock taga den på er!? menade han. Ni höll nyss ett loftal öfver den svenska gästfriheten, men det är först här i Stockholm ni skall lära känna den i dess ulla styrka?, tillade han med ett skälmskt smålöje. Innan jag hann: begära en förklaring af honom öfver detta mystiska yttrande, blefvo vi skilda från hvarandra apan de afskeds(agande passagerarnes mellankomst, och jag sick nu i land likasom de andra. Kajen var uppfylld af ett brokigt menaiskohvimmel. Fint klädda herrar och da ner, Upsalastudenter med de bekanta hvita mössorna, Stockholmsjungfrur med de koxelta svarta silkesshawletterna knutna under hakan, soldater med piekelhufzor och dalkullor med alla deras många olika hufvudbonader tittade öfver axlarna på hvarndra. . En målare skulle här ha haft ett arval af studier, men ett halft hundra steg längre upp i land skulle han dock ha funnit den mest pikanta gruppen, och det var, atan skryt, jag sjelf som figurerade såsom hufvudpersonen 1 densamma. Just i det ögonblick, då jag skulle taga af åt sidan, hörde jag en späd röst hviska bakom mig: ?Har herrn rum?? Jag vände mig om och fann att det var en liten näpen flicka på 15 eller 16 år, som gjorde mig denna fråga, och ansåg mig derföre icke äfventyra någonting med att sannings2nligt svara nej. Detta lilla ord mäste likväl ha haft en magisk kraft på detta ställe, ty knappt hade jag uttalat det, förrän jag var omringad af fika många tjenande andar, som lydde egaren :f Aladdins. trollring. Karlar, pojkar, käringar, madamer. och unga flickor tycktes växa upp ur stenläggningen rundt omkring mig, och hvar och eh af dem erbjöd mig i djupaste :underdånvighet att förflytta mig till de vaekraste bostäder på norrX, på ssöder och i stadent, — Har jag kom: mit till ER tänkte jag först, men i nästa ögonblick frågade jag mig sjelf: Har