. åf stadens magistrat i närvåro af domkyrköft! spektoren. pondenten berättar att Danmarks förste nnare efter k ns skärskådande yttrat: : g ua 1lod, när man ser, monument blifvit af en svensk vandladt. Den ringa samfärdighet, am korrespondenten, visat i hela sin uppsats, ättigar erhvar att anse detta yttrande för en t tone skulle väl ingen man med bildning vilja ur krifva ett sådant. Dåman betraktar de omdömen, hvilka myndigheter och sakkunn män offentligen afgifvit rörande det sätt, h jag ledt kyrkans reparation, såsom varande sa eller intet värde, så uppdukas en skamlös dikt till mitt nedsättande, en dikt som, då den tillägges en onämnd och anföres af en cnämnd, blott bevisär, att min vedersakåre skyr inga medel för att enligt förmåga väcka förargelse; men häri har han i sanning missräknat sig. Jag anser nemligen dylika påhitt mer skada den, hvarifrån de utgå, än den som de åsyfta. Ännu en sanningslös uppgift af korrespondenien måste framhållas. Han påstår att jag söker ullintetgöra kyrkans repsration. Den skall vara mer än enfaldig, som läter inbilla-sig der jag, som uuder 25 års tid uppoffrat största delen af mina krafter på hennes förbättring och deröfver författat en vidlyftig beskrifning, skulle vid min höga ålder blifvit så helt och hället förändrad, att jag nu söker hindra hetines iståndsättning. Dessutom skulle jag vara mer än oförståndig, om jag troade mig Kanna på någotsätt förhindra ett sådant företag, Om jag deremot funnit mig såsom Jedamot i dömkKyrkorådet rent af förpligtad att söka i min ringa mån förekomma, det kyrsans medel tillgripas för fräömmande, ändamål eller att hennes ursprungliga karakter vanställes, anser jag tit dyhkt bemödände vara ett oefteriggande. H. r, intagna i Aftonbladet n:o 87 och ramställt ätskilligti afseende på min om ledare af reparationen å Lunds Dessa artiklar röja vid första påseförfattare är en man, hvilken ej enskildt intresse, men som saknar edom öm arande åsigter och Det torde således ej misstyckas; att iag i nde på berörda artiklar lemnar några ipplysningar. Jag göricke detta för mitt urskul: lande, men för sakens framställande i riktig lager. Då det säges att jag ej allenast varit restaurator utan älven imperator vid ledningen af kyrkans reparation, så får jag i afseende härpå erimra, ati om jag varit en vida svagare restaurator än jag önskat, så har jag varit en mycket svagare imperator än någon kan förmoda. Svårn har någon åtagit sig ett ansvarsfullt och mödosamt byggnadsbestyr på prekärare vilkor ån jag. Då ingen annan ledare kunde vid reitaurationens början 1833 fås, så åtog jag mig på professor Nyströms tillstyrkan ett sådant uppdrag utan att veta stunden för mitt afskedande. På detta sätt förlor jag under tre hela år med ifrågavarande uppdrag. Den tilivitelsen att jag ej velat afveta någon föreskrift för eller kontroll öfver mina åtgöranden är i högsta grad orättvis. På domkyrkorådets hemställan täcktes Kongl. Maj:t den 2 Juni 1837 anbefalla kongl. öfverintendentsembetet att till Lund nedsända en arkitekt för att förrätta fullständig besigtning öfver domkyrkans Behof af reparation samt uppgöra bestämda, af kostnadsberäkningar åtföljda. förslag, att följas med möjligaste sparsamhet och i den ordning bristfälligheterne å domkyrkan behöfva afhjelpas.4 I anledning häraf blef professor A. Nyström den 29 Augusti samma år förordnad att denna besigtning verkställa. I det embetsmemorial, hvilket han den 20 Oktober nämnda år afgaf, yttras följande: Den 21 September företogs besigtningen på domkyrkan, hvarvid jag biträddes af domkyrkoinspektoren, och befanns denna med ospard kostnad och mycken omsorg nyligen till fiere delar iståndsatta byggnad än ytterligare tärfva nedanskrifne förbättringar, hvilka här uppiagas i den ordning de, med afseende på deras större eller mindre angelägenhet, böra, enligt min tanke, företagas. Vid bestämmandet af denna ordning har Jag följt den grundsats attifrämsta rämmet sätta de förbättringar, som i närvarande stund äro mer eller mindre nödvändiga för byggnådens vidmakthållande och bestånd, dernäst de, som erfordras för gudstjenstens värdighet och beqvämlighet, samt slutligen de, som hafva sammanhang med byggnadens prydlighet och yttre utseende. Derpå uppräknas alia behöfliga arveten. Detta OR Ott, hvilket utgör många ark, bestämmer hela gången af kyrkans iståndsättning. Sådan alla vederbörande fått häröfver yttra sig, äcktes Kongl. Maj:t den 5 Oktober 1839 bland silnat besluta: Att med undantag af reparationån å fönstren, hvarför kostnaden kan på flera är fördelas, och domkyrkans affärgning, hvarmed innu kan hafvas anständ. öfriga af professor Nysttöm såsom nödiga ansedda reparationer å domra verkställas.4 Sedan har efter den pg, som professor Nyström för arbetets verkstållande uppgilvit, hela reparationen så fortgått, tt domkyrkorädet fått enligt nådig befallning wWart annal år an i hvad som blifvit gjordt och hvad som ansågs dernäst böra verkställas, hvarpå Kongl. M efter alla vederbörandes höahde lemnat nå bifall. Häraf torde det sol klbrt in tt i afseende på kyrkans förbättring jag ej kunnat rimligtvis vara sjelfrådande, utan måst ovilkorligen ställa mig höga föreskrifter till n efterrötielse. Jag vill ingalunda härd säga att icke de partier, hyilka mest påförbättring, blifvit iståndsatta. J:g anser de allrasvåraste arbetena redan vara De bryderier, som nu uppkommit, slagansvärda, helst de kunnat undvikas. stående att jag låtit, såsom det heter, ar af kyrkan förfalla, är en ej mindre ättvis beskyllning än den mnyssberörda. Kyrs inkomster voro, under den tid jag hade befattning med hennes repa m, med undantag afide sednaste åren, ojemförhet mindre än de un Erö, emedan desamma ha genom sednare utarreåderingar blilvit mycket tillökade. Härtill kommer den vigtiga omständigheten att fastigheter unlet ifrågavaraude tid blifvit för kyrkans inkomster pta för 45.473 rdr U sk. 4 rst. bko, att nyaorgelbyggnaden kostat 42,043 rdr 2sk. 1 rst., nytt bisköpshus 51.260 rår 23 sk. 10;rst., iör ändring af nuvatande biskopshus samt en stor uthusbygnad derjerhte 2000 rår, domkyrkorådets sessionsoch arkivrum 1866 rdr 32 sk. således tillhopa 149,663 rår 31 sk. 3 rst. bko. Då medel saknades: för reparationens utförande med större styrka än