Aftonbladet – 12 augusti 1862, sida 1

Den 4 Aug. Parlamentet har nu i det närmaste slutat sina sessioner för detta år. Drottningen håller nemligen konselj i morgon i Balmoral för att tillkännagifva dess upplösning, och då det officiella meddelandet härom till London ingår följande dag, kän man således med säkerhet emotse dess prörogering nästa torsdag. Ministrarne hafva redan intagit sin samtidigt härmed sedvanliga ?Whitebaitdinner?, vid hvilken hufvudanrättningen består af Whitebait, ett slags liten fisk, som lefver i det gyttjiga Themsvattnet, men icke destomindre hålles för att vara särdeles läeker. Debatterna inom parlimentet hafva under de sednare dagarne varit ganska litliga och föremålet för desamma har hufvudsign varit nöden i Lancashire och Cheshire. Af det olyckliga kriget i Amerika ha såväl Frankrike som framförallt Epoglaod at bristande tillgång på bomuwl rönt ett inflytande, som blir med hvarje dag allt betänkligare, och svårligen torde i längden dessa makter kunna tillåta, att detta ömkliga, principlösa krig fortfar och drager hundratusen: tals arbetare med deras familjer i ett oförvålladt elände och armod. Då under de första 5 månaderna af 1861 till Storbritannien importerades 5, millioner centner bomull, har under motsvarande månader af detta år endast införts 1, million, d. v. 8. 41, millioner centner mindre, och man kan lätt föreställa sig hvilken stagnation i arbetet härigenom åstadkommits i de så kallade bomullsmanufaktur-distrikterna. Isynnerhet är det i Lancashire och Cheshire, som arbetet ligger nere, så att på många fabriker erbetarne ej sysselsättas mer än en dag i veckan, och ensamt på det förra stället uppgå de arbetslösas och nödställdas antal till omkring 332,000 persomer. Med bekymmer mötser man derlföre hösten och vintern samt börjar såväl enskildt som offentligen alt röra på sig för att afvärja den hotande nöden. I förra veckan hölls ett möte under lord Derbys presidium i Bridgewaterhouse, der efter en kort diskussion på nägra få minuter 10,000 tecknades till understöd för de nödställda. Lorderna Derby, Ellesmere och Eogerton tecknade sig hvardera för 1000 . Likaledes den såväl för sin rikedom som för sin snälhet bekante markis Westminster, hvilken anses hafva i årliga räntor den lilla nätta summan af en half million eller ungefär 9 millioner sv. rdr och ändock lappar sina byxor sjelf, stackars karl. När drottningen fått kunskap om subskriptionen för de nödställda, lät hon för samma ändamål tillställa lord Derby 2000 , och äfven vicekonungen af Egypten, som här blifvit särdeles populär ej mindre för sin vesterländska urbanitet än för sin österländska prakt och frikostighet, bidrog med 1000 . Men om ock på denna väg relativt stora kapitaler hopbringas, kunna de dock icke förslå vid en fördelning mellan så många, och parlamentet har derföre upptagit till diskussion den så kallade rate-in-aid eller fattigskattbillen från drottning Elisabeths regering för att tillse antingen denna med vissa modifikationer skulle kunna direkte tillämpas eller ock läggas till grund för ett behöfligt lån. Meningarne hafva varit delade emellam dessa båda vägar, men naturligtvis eniga om nödvändigheten att förskaffa penningar. Att, vid det kännbara behofvet häraf, det sätt, hvarpå de allmänna medlen användas, skulle komma på tal, var helt naturligt. Också omfattades tillfället villigt af mr Cobden, hvilken vid underhusets session i fredags gjorde en skarp attack på lord Palmerstöns regime, hvarvid han alldeles icke sparade på personliga slängar. Cobden är ingen vän af satsen: Si vis pacem, para bellum?. Man har redan förut från fransmännens sida hört diverse anmärkningar mot den krigiska anblick, som inom engelska afdelningen möter en på expositionens fredliga täflingsbana, och Cobden gick i likartade anmärkningar så långt som möjligt, beklagande att under närvarande förhållanden så oerhörda kapitaler förslösades på krigsrustningar, till men för de arbetande klasserna och till få, om några resultater för landet. Han beräknade, att premierministern med sina krig och rustningar kostat England den rätt artiga summan af hundra millioner , hvilket han, lordens alla stora meriter oaktadt, ansåg vara nog my cket. Lord Palmerston, med sin för hans ålder så ovanliga vigör och spänstighet, är emellertid icke så lätt att brioga ur koncepterna. Oaktadt de många personliga utfallen, för hvilka han gjordes till föremål, bibehöll den hedervärde örden detta jemna, goda lynne, som aldrig lemnar honom i sticket. Detta lilla, om jag så får kalla det, au revoir från Cobden ull Palmerston vid parameter nära upplösning, upptog denne så fryntligt, som hade det Varit en montion honörable. Och när han med sin lugna, värdiga hållning framträdde för att försvara sig mot det gjorda angreppet, helsades han af oerhördt jubel från den ända till trängsel talrika massa, som infunnit sig för att åhöra den förväntade attacken på premierministerns system och dennes försvar för detsamma. Var Cobdens tal alltigenom beledsagadt af dessa utbrott af löje och dessa ständiga hör! hör!, som äro oskiljaktiga från alla engelska diskussioner, emedan dessa nästan alltid äro kryddade af en viss humor, så var Palmerstons det ej mindre, och näppeligen fanns det någon bland åhörarne, som ej kände sig öfvertygad af hans argumenter och ej ansåg honom gå segrande ur striden. Vill man i öfrigt höra folkets åsigter om styrelsens åtgärder, om ministrarne, om debatterna i parlamentet och i allmänhet om hvilka politiska frågor det vara må, har man dertill det bästa tillfälle i de politiska diskussionssalarne, hvilka, bland det myckna