Aftonbladet – 11 augusti 1862, sida 2

am fram och såg honom för första gången rät i ansigtet. Han uthärdade hennes miestroget granskande blickar med mycken synbar belåtenhet att vinna denna uppmärksamhet. H., U., X. Hux, sade kaptenen och återtog muntert det förra skämtet; T., A., Ta; B., L:, E—ble; Huxiable.4 tcHvad vet ni om mr Huxtable?4 frågade hon. Hvad menar ni med att upprepa hans namn för mig ?4 Kaptenens leende mun drogs ävnu högre upp: vid sidorna. Hans enda och fullt upplysande svar bestod i att taga upp efterlysningen ur sin ficka. Det är just lagom dagsljus qvarX, sade han, för unga (och vackra) ögon, att läsa några rader. Innan jag lemnar de upplysningar, som jag rtinner mig smickrad af att ni aftordrat mig, ber jag er skänka detta dokument ett öconblicks uppmärksamhet. Hon tög papperet ur hans hand. Vid skymningens sista ljusglimt läste hon de ader som utsatte ett pris för bennes till rättaskaffande — som skonlöst offentliggjorde en tryckt beskrifning öfver henne, liksom ifver en bortsprungen hund. Ingen grannaga omtanke hade beredt henne på denna skymf, inga ömma ord mildrade den, då: len drabbade henne. Afventyraren, hvars istiga blickar följde henne underläsningen, risste lika litet som hon sjelf att den efterysning som han stulit hade blifvit uppsatt. ör alt — blott i befarande af en verklig; Blyckshändelse, och i fall alla andra medel; utt återfinna henne hade felslagit — använlas. Papperet föll ur hennes hand och hen1es ansigte öfverdrogs at en djup rodnad. ! Ilon vände sig bort från kapten Wragge, iksom all erinran om hans tillvaro hade; örsvunnit från hennes själ. g SZAck, Norah, Norah! sade hon för sig