Aftonbladet – 11 augusti 1862, sida 2

het. Hela den, lilla erfarenhet, hon hade samlat af verlden, hade hon fått bland menniskor, som ägde ett åtminstone vanligt mått af hederekänsla och som kände ansvurigheten af sin -samhällsställning. Hon hade-hittills sett blott fördelaktiga, menskliga resultat af civilisationens stora verkstad. Här fanns ett stycke vrakgods tderifrån — och med all sinskarpsinnighet visste hon ej hura hon skulle bedömma honom. Förlåt att jag åter vidrör detta ämnet. fortfor kaptenen. Det föll mig just nu in att ni kanske talade på fullt allvar. Mitt söta barn! hur skulle jag kunna förvärfva de femtio punden, innan denna belöning blir mig erbjuden? Kanske blifva dessa elterlysningar ej uppsatta på en hel vecka ännu. Så yrbar ni än är för alla edra anböriga och för mig sjelf deribland, så ken ni lita på att de jurister, som hafya tagit denna sak om hand, icke skola gifva ut de femtio punden, om de möjligen kunnavslippa det. År ni ännu öfvertygad om att mina hungriga fickor gapa efter dessa pengar? Näväl! knäpp då till dem: med edra egna vackra fingrer. Det afgår ett bantåg till London i afton klockan nio och fyratiorem minuter, Underkasta er edra vänners önskningar och res tillbaka dermed. Nej, aldrig! sade Magdalen, som tog eld vid blotta förslaget derom, just hvad kaptenen hade åsyftat. Hade jag ej redan förut varit fullt bestämd, så skulle utan tvifvel denna förhatliga efterlysning hafva gjort mig så. Jag förlåter Norah4, tillade hon, i det hon vände sig bort och talade vid sig sjelf; men icke mr Pendril och icke miss Garth. Alldeles rätt!4 anmärkte kapten Wragge, Der hatva vi åter familjlynnet: Jag skulle hafva gjort precist på samma vis; vid er