är icke min tanke; jag har i vinter ända vill leda måst höra om sydeller nordsta!erna: vinna i Amerika, om general Goyon stannade i Rom eller ej, om det liberala partiet hade utsigt att segra i Preussen, om eg Aurelie I skulle få sitt Konungarike Aäraukanien tillbaka, och på det jag skulle ha lugn den korta tid jag här är på besök, går alla ryssars sjelfherrskare. och erkänner Italien, och sammalunda gör Preussen! — Den bekante jernmasken skref en lag vigtiga anteckningar på en silfvertallrik och kastade den i hafvet. En fiskare fiskade upp der. Han stirrade på runorna, som voro itiristade i den, men som han icke kunde läsa, bar ban tallriken till guvernören. Hade han kunnat läsa, hade han vacit dödgens man, men som man blott behöfde betrygga sig. mot hans tunga, skar man at den: Här gå de politiska fiskrarne och öka efter tallriken,. som de: påstå ännv cke vara funnen. Jag kan mod: godt samvele säga att ju icke har funnit den och kan vara luan för min tunga, men derfört har också publiken för mig jernmask på sig. Något, com icke står i tidningarna, ville jag lock gerna tala cm, trots mitt politiska hönsförstånd, och det är den egentliga stämninsen för Mires: Att hans otäcka sak åter varit före inför kriminaldomstolen, vet ni naturligtvis, men hyadnisvårligen kan veta, är till-hvilkengrad det offentliga samvetet protesterat mot Hans frikännelse, ty Härom står på goda skäl icke mycket i tidningaroa. Från alla rikets kanter har magistrasuren insändt protester till justitieministeren mot grundsatser, ?som den icke delar?, ock hvilkas triumf inför domstolsskranket i Douai, der Mirds: frikändes, betraktas såsom ev samhällsfara: (Detta uttryck har jag hört hubdratals gånger). CJustitieministern såg sig slutligen nödsakad att återupptaga saken till följd deratf?, heter dety att den höga domstolen möjligen kunde ha begått ett misstag, då den Tfrikände den anklagade. Saken debatterades en viss fredag i förra månaden med sådan lidelsefullhet, att man, om ihan variti Amerika, otvifvelaktigt skulle ha slutat med att Komma i lufven på hvar ahdra. Generalprokuratorn Dupin aing hade blifvit uhg på nytt, för att dundra mot Douäis doktriner och mot att handelsbruk. som hvarje rättskaffens man måste fördöma, kunnat bestå profvet inför en fransk. domstol. Sumnmian af hens lysande föredrag var, att man ej Hade att hålla sig till hvad som var sed och bruki handelsverlden, utan till hvad som borde vara sed och bruk; och han fördömde skoningslöst de osäkra förevag, hvilkas inbjudare bära stora namn, för ati locka massorna. Den franska domstolens Nestor kämpade med alla vapen, som sti en lysande vältalighet till buds, till och med med latinska calembourgs; han väckte skrati och han väckte darrande samvetsskrupler. När man på aftonen berättade för mig hvad Dupin ain sagt om inbjudarne med de stora titlärde, utbrast jag att den männen omöj: ligen kunde få behålla sin tunga, men det fions mera frihet i Frankrike än man tror. Domen förstår jag ej, men: jurister skola kanske förstå den. Kassationsdomstolen som kasserat Dougis dom (Dougi var sista instansen, men kassationsdomsitolen kan uppbäfva alla domar) har förklarat Mires juridiskt ostraffbar, ?eburu de handlingar, för hvilka han ät anklagad; äro jöridisktstraffbara?. Frikänd är han åter, så vidt jag gan förstå, men äran är tagen från honom: vill jag Hoppas. I England var det blott 2n mening: om att handlihgar sådana som hans aldrig skulle ba hållit stånd inför en elska domstolar; om sitt rättegångsväser öra döck engelsmännen icke talå alltför högt; äro de icke orättvisa i grundsatsen. bli de det genom: sin snäckrättegång; jag hörde talas om en process,: som pågått se lan Wilhelm eröfrarens tid! Medan jag talar om rättegångar, påmiv: noer jag mig. en, som väckt skandal på denn: sd både i London och Paris. En engelska. mrs. Leverson, har uppluanit en konst, som non Kallar att erhaljera, d. v. 8. gilve runtiimmer et hy, som icke är deras; skapa en ny hud för det billiga priset — 1000 . Saken har blifvit bekant genom en skandaös process inom det förnäma londonsamhället: En commiodore, en lord, som blir kräfd för de 10007 för myladys nya hud, vill icke betala, utan låter saken gå till domstol. Att Jesabel glimmade af dalsk lans och Popper, eller livad hon hette, lät sig beledsagas af 500 äsninnör, i hKvilkas mjölk hon badade sig, vet jag af min bar oalärdom, och sedan dess har det väl alltid varit brukligt i den störa verlden att låte emaljera? sig; men hvem hat väl någonsin hört talas omen så uppstudsig commodore? Mylady är komptometterad. och hvad hjelper det då att hon, tack vare mrg Leversom, är försäkrad omevigangdom. Tillfrågad inför domstolen, om hån märkt når gon försköning på myladyst atbigte, förklarade denne den ohöfligaste af alla äkta män att hon är rödare än förut; men detta måste vara elakhet, ty mrs Leverson Nur blifvil rik på silt yrke; höh emaljerar för cvigt eller för aiton; dettå sednare köstar fem guinger. Alabäster, påliher och rosenvat: ten från den magnetiska klippa, söm skall finnas i Sahara, Arabiens såpor sänit Cifkassiens örter? uppgiivas af konstnärinnan såsom beståndsdelarne i hembös elixir. Det finns ingenting, som det ej i våra dagar är böt för. I Paris utbjudes till. salu fucus vesiculosum eller medel mot fötma. Några nypor af denna underväxt, och din fetma försvinner. Du är återsmal och lätt! För båda könet är fucus ves. lika verksam. — Och den verkar icke på vinst och förlust, den tar blott bort hvad som är för mycket. Ar det ansigte, armar, hals — flux försvinner det öfverflödiga, och man behåller hvad som är värdt att hålla på. Hvilka mysterier i naturen! För den, som smärtan förfärar, har ett medel; långt verksammare än 1.14 JP Ra PS VETT a a nd a RR sal ÅA TER