Aftonbladet – 9 augusti 1862, sida 2

då man hade tillträde derstädes. Var hon måhända i passagerarerummet vid bangården? Hon skulle väl knappast hafva vägat utsätta sig för en sådan fara. Var hon på något hötel? Tvifvelaktigt, då hon befann sig. alldeles: ensam. I en sockerbagarbod? Vida mer troligt. Promenerande i en hyrvagn? Visserligen möjligt; men intet vidåre. Fördrifvande tiden under promenader till fots, på någon enslig plats? Ganska troligt under en så vacker höstafton som denna. Kaptenen besinnade sig; visste-ej rätt om han skulle bestämma sig för den ensliga promenadplatsen eller sockerbagaren, och beslöt sig slutligen för den förstnämnda. Det skulle sedan blifva tid noz att finna henne hos sockerbagaren, fråga efter henne i.de bästa hoteller eller att slutligen afvakta henne i grannskapet af mr Huxtables bostad mellan sju och åtta. Medan dagsljuset ännu varade, skulle det blifva klokast att forska efter henne utomhus. Men hvarest? Esplanaden var en stilla plats, men der var hon ej, ieke heller på den ensliga vägen der bortom, som ledde tillbaka till Abbotsvallen. Hvarest då? Kaptenen stannade, kastade blickarne åt flodens motsatta strand; såg helt belåter ut vid en fy ingifvelse och skyndade med hastiga steg tillbaka till färjan. Promenaden på vallarneX, tänkte denne erfarne man och blinkade med sina tvåtärgade ögon. Den lugnaste plats i hela York; — dessutom ett ställe som alla främlingar gå att se.4 Tio minuter derefter var kapten Wragge ifrigt sysselsatt med att genomsöka detta nya fält för hans efterforskningar. Han steg upp på vällarne (hvilka innesluta hela: vestra delen af stadep) vid muren vid North-street, hvarifrån promenaden sträcker sig rundtom, tillsjden åter upphör vid dess sydligaste slut