Aftonbladet – 9 augusti 1862, sida 2

domliga anrsigtet. Der stod hon — för knappt tre månader sedan sina föräldrars bortklemade älskling, den oskattbara prydnaden för hemmet, som aldrig lemnades utan. beskydd, aldrig fick gå allena — der stod hon i sin första ungdoms fägring, en förkastad flykting i-en fremmande stad, en per varelse på veridens stormiga haf! Ehuru stor äfventyrare kapten, Wragge än var, rubbades älven hans oförskämda säkerhet vid hennes första åsym: Då hon långsamt vände på hufvudet och såg på hönom, RR han på hatten med: all-den ringa återstod-af aktning, som ett långt if af oblyg djerfhet ännu gjörde honom stånd att känna. tJag tror mig hafva. äran att tala. vid den yngsta miss Vuustoae? började hän: COändligt angenämt — af mer än en apledning, Hon såg på honom med både köld och förvåning. Intet minne af den dag, då han hade följt hennes syster och henne sjelf. på deras väg hem med miss Garth, vaknadehos henne, då han nu stod framför henne med sitt förändrade sätt och i sin förändrade drägt. Jag trör att ni misstar ert, sade hön lagat. Ni är en fullkomlig främling för mig. Ersäkta mig, svarade kaptenen; jag är på visst sätt en anförvandt till er. Jag hade det nöjet att se er förliden vår. Jag presenterade mig vid detta ange äma. tillälle för en ärad lärarinna inom er aflidne fars familj. Tillåt mig att vid detta, för mig lika angenäma tilltälle äfven presentera mig för er. Mitt namn är Wragge. (Forts. följer.)