Aftonbladet – 7 augusti 1862, sida 4

sanae vill stn unga nustru foöjijande -telegramm : Wir sind gesund, plaisiren uns Und scheuen keine Kosten! hvarpå ban straxt erhöll följande lakoniska telegrafsvar: Dito, dito, dito! . R Dein Minnchen. — Död af svält. Globe meddelar följande berättelse om en polisundersökning i London angående en af de ohyggliga episoder, som i den ofantliga engelska hufvudstaden tyvärr icke äro så ovanliga. En enka, mrs Emma Snellgroyc, 58 år gammal, hvilken en gång sett bättre dagar, afled en söndag bokstafligen af svält. Det först afhörda vittnet var den aflidnes son, Stcphen Sneligrove. Han vacklade in i domsalen. der hans oerhörda magerhet och aftärda utscende i Hö grad väckte alla närvarandes medlidande. Han var så kraftlös, att han måste sätta sig och, emot bruket, sittande afgifva sin berättelse, hvilken var at följande innehåll: Hans mor var enka efter en vinhandlare, som under si lefnad hade god utkomst och vid sin död efterlemnade åt vittnet och hans, bror William omkring 100 hvardera. . Åt sin hustru had: han efterlemnat en anständig förmögenhet iobli gationer, men en skurk, som var förlofvad mer hennes syster, hade kort efter mannens död öf vertalat henne att realisera dessa i reda pennin gar, hvilka han försäkrade sig kunna placera pt vida förmånligare sätt. När han fick pennin garna i sina händer, reste han bort, och de had: aldrig mera hört af honom. Vittnet och han: bror togo anställning såsom skrifvare på ett a: hamnkontoren, och i några år drog familjen sig. anständigt fram med den lön, de båda brödernr erhöllo. Ungefär för ett år sedan blef vittnet er längre tid sängliggande sjuk och förlorade deri genom sin befattning. Brodern, som tyckes hr varit at en dålig karakter, hade redan i någor tid saknat regelbunden sysselsättning, och de lefde nu på vittnets 100 , hvilka dittills vari: sparda. Brodern lemnade sedermera hemmet. och både vittnet och den aflidna hade lidit brist och nöd i högsta grad. De hade vanligen ickt en gång haft så mycket torrt bröd, att de kunde stilla sin hunger, och båda hade varit så försva gade och aftärda, att de för det mesta måste hålla sig vid sängen. Fredagen före mrs Snell groves död hade de på morgonen ätitlitet bröd: men från den stunden, till dess hon afled på söndagen, hade de icke njutit ringaste föda. HLördagsaftonen började modren tala vildt, jemrade sig öfver hunger och yrade hela natten. Han kröp på händer och fötter utför trappan, fann i rummet inunder en obetydlig qvantitet kaffe, som han tillagade och hvaraf han gaf henne något att dricka. Framemot morgonen upphörde hon att yra, och när han skulle gifva henne återstoden at kaffet, såg han att hon var död. Han skref då ett par rader till en af modrens bekanta, en mrs Cook, men visste icke huru han skulle få brefvet fortskaffadt till denna. Efter några timmars förlopp kröp han emellertid ned till porten och förmådde en förbigående att framlemna brefvet. Han erfor sedermera, att mrs Cook föregående tisdag lemnat brodern William en sovereign såsom hjelp åt familjen; men William hade ej blott varit nog omenskltg att sjelf behålla dessa penningar, utan hade till på köpet tid efter annan släpat bort det obetydliga bohag, som fanns i huset, ja till och med vittnets och modrens kläder. På fredagen hade han varit hos dem och lemnat dem litet bröd, hvilket de, såsom nyss nämndes, förtärt. Sedan dess hade de icke sett honom. De hadeisitt hjelplösa tillstånd på lördagen i den fasansfullaste ångest alvaktat hans återkomst; men när han ännu mot aftonen icke hördes af, uppgåfvo de allt hopp, och modren började, såsom nämndes, yra af hunger och mattighet. William hade, då han förut kom för att borttaga ett eller annat husgeråd, nppfört sig högst våldsamt, hade hindrat alla främmande personer att komma till dem och motsatt sig hvarje försök att förskaffa modren vård på ett sjukhus. Mrs Cook berättade natt hon hotat William med att angifva honom, ifall ham icke drog försorg om att modren kom på ett sjukhus; han hade försäkrat att han redan föranstaltat derom, och hon hade gifvit honom den nämnda sovereignen till de nödvändiga utgifterna härför. Den beskrifning, som gjordes af den läkare, hvilken mrs Cook skickat till Stephen Snellgrove, då hon bekom hans bref, var d TR grad ryslig. Han hade funnit Stephen Snellgrove i ett tillstånd af fullkomlig kraftlös het och ur stånd att lemna någon förklaring. I rummen saknades det aldra nödvändigaste. Alt bar spår af den förfärligaste fattigdom, och man såg att det icke på länge blifvit rengjordt der. Liket var så afmagradt, att det såg ut som liket efter en 80-års:i stället för en 58 års qvinna, och vid obduktionen befunnos magen och tarmarna alldeles tomma , och, liket bestod bokstafligen blott af skinn och ben. — Vuoikaniskt utbrott. Uuderrättelser från Java innehålla att ör Makian blifvit alldeles förhärjad af ett jordskalf i förening med ett starkt vulkaniskt utbrott. På den fordom så fruktbara ön fanns efter utbrottet icke ett enda grönt blad eller grässtrå qvar. Icke en enda lefvande menniska var heller qvar på ön, ty de af dess 4000 innevånare, som ej omkommo genom jordbäfningen, ha lemnat den jord, som nu ej längre kan skänka dem lifsuppehälle; de af.dem bebodda 12 byarna lågo till en-stor del i ruiner, och flera af dessa voro till och med begrafna under ett 30 till 40 fot högt lager af grus, sand och aska. Huru många invånare som omkommit vid denna sorgliga katastrof, visste man ännu icke, men det berättades att ensamt i byn Babawa,y som beboddes af omkring 1000 menniskor, har hälften af detta: antal omkommit. Under ruinerna af öns största moskå lågo 63 lik och ungefär lika många i en källare under ett af husen. Utbrottets våldsamhet och kraft var så stor, att stenar af omkring ett skålunds vigt kastades till den 10 eng. mil derifrån belä na ön Halmaheira; det underjordiska dånet kunde tydligt höras på Banda, Amboyna, Kama och flera andra aflägsna ställen, och hela istra kusten af Celebes var betäckt med aska. Från den på ön bildade kratern hade en så stor ge grus slungats ut, att en liten mensmycket djup vik blef alldeles fylld deraf. — En ongelsk resande, Till Kiachta, på gränsen mellan Siberien och Kina, ankom för någon tid sedän en ehgelman vid namn Carr-Grant, som färdats genom Cochin-kita Siam, Anam, Birma och hela Kina och nu vill fortsätta färlen genom Mongoliet och Siberien. : Det märkvärdigaste är att denne oförtrutne resande har olott ett ben, ingenting förstår af de länders språk, genom hvilka han reser; och ridande tillyggalagt dessa ofantliga sträckor. RA RR pre AA TAS Brr Ervin HANDELS-UN DERRÄTTELSER. ANKOMNA VAROR. Ang 6: Från Saltsjön : 22,500 st. eldf murtegel, 693 ub fot Höganäs Ira, 4964 st lerkärl, 8289 kub.-fot sl alk. — Från Mälaren: 50 tr bafre, 25 fmur björkved, 5 fmor barrved AFGÅNGNE VAROR.