Aftonbladet – 7 augusti 1862, sida 2

sedan jag fått veta er långvariga och förtroliga vänskap till mina föräldrar, har jag lärt alt tänka på er och att skrifva till er som till en gammal vän. Och dessutom ligger det mig så ömt om hjertat att ävdra er tanke om Magdalen, att jag ej kan hindra mig från att meddela er de minsta småsaker om henne, som jag tror kan gifva er samma öfvertygelse om hennc som min egen. Då frukosttimman kom (lorsdagsmoörgopen) öfverraskades vi al ti linna ett bref med okänd stil på frukostbordet. Jag har ansett mig böra nämna derom, ifall vi ramdeles skulle b:höfva bedja er om någo bistävd. Det var adresseradt till miss Carh, skrivet på papper med bredaste sorgkanter och korrespondenten var samme man, sowa följde efter 088 under en proenad förhden vår — kapten Wragge. Det tyckes vara hans afsigt att nu åter påstå sina oförskämda anspråk af slägtskap med min stackars mor, under formen af ett kondoleusbref, som det är föga på sin plats att en sådan person alls har skrifvit. Han yttrar ett så varmt deltagande — då han af tidningarne fick se vår olycka — som om han stode på en verkligt förtrohg fot till oss; och, synbarligen alldeles okunnig om allt hvad som inträffat, ber-han i ett postseriptam att få veta om vi önska att han jemte alla andra slägtingor. skall vara närvarande då testamentet öppnas. Den adress, han uppger för nästa fjorton dagar är: Birminghams postkontor. Det är allt hvad jag har att meddela er i detta ämne. Både bref och brefskrifvare synäås mig vara lika Oovärdiga den ringaste uppmärksamhet både af 0ss och från er sida. Efter frukosten lemnade Magdalen 0s8 och gick ensam in i förmaket. Som vädret fortfor att vara regnigt, hade vi så anordnat gatttFrancis Clare skulle träffa henne 1 detta rum, då han kom för att taga afsked. Jag var i öfra våningen, då honeköm, och dröjde der öfver en halftimme sedermera, djupt orolig öfver Magdalen, som ni väl kan föreställa er.