Aftonbladet – 7 augusti 1862, sida 1

Aa sf 07 PSA AERENS RR MSE er nu ådagalagt emot Europas bäst öfvade krigare, hedrar landet och innebär en varnande lärdom för främmande eröfrare, en lifvande uppmuntran deremot för de folk, hvilkss sjelfständighet på ett öppet eller maskeradt sätt hotas. Att saken så uppfattas i England, som i likhet med Spanien i tid drog sig ur spelet, synes af en i Times-artikel i ämnet, hvilken vi här i dess ; helhet meddela. Sällan är man i stånd att så tydligt spåra ett misslyckande ända tillbaka till det ursprungliga misstaget. Fransmännens invasion i Mexiko i afsigt att ställa en europeisk prins i speteen för staten är resultatet af missförstånd, i hvilka alla franska och många andra länders statsmän haft sin andel. De i händelser, som nu tilldraga sig, visa huru isvårt det är att blicka in i en nationalkairakters djup och att säga, huruvida snille, dygd, fosterlandskärlek och kraft finnas jeller ej. Det är klart för en hvar att fransRR föranleddes till sin politik genom tron att mexikanerna saknade allt hvad som gör en nation stark; det var också ej utau tatt de hade goda skäl för denna mening. I i fyrtio år bar detta herrliga lands folk utgjort en förtviflan för alla som önska detsamma och dess institutioner godt. Eburu ide ådagalade förträffliga egenskaper un, der sjeliständighetskriget, hunno de knappt erhålla sjelfstyrelse, innan de började vanjslägtas, och de ha blifvit allt sämre och sämre under så lång tii de flesta af oss kunna mibnas tillbaka. Allt hvad spaniorerna grundlagt läto de förfalla och de ha icke ersatt det med någonting ur egen fatadbur. Våra dagars mexikaner föraktas till Te och med af det moderland, hvars ok de afkastat; de ha blifvit plundrade af sina broderrepubliksner af den engelska folkstammen; och de enda, som visar dem någon aktning, äro Europas gammalmodiga statsmän, i hvilka, uppfyllda afaktning al nationernasrättigheter, ha sett sina landsmän illa bebhandlade och plundrade af på hvarandra följande revolutionära styrelser semt ho åtnöjt sig med protester; Vi kunna lätteligenförstå att Fronkrikes ärelystae och lyckosamme styresman skulle föreställa sig att här var eit tillfälle för honom.. En af verldens vackraste. nejder, belägen på ett afstånd af-en. fyra veckors ångbåtsfärd från hans egna stränder, bebodd af ett folk, hvars enda återstående spår af civilisation bestod i beundran för Frankrike och allt franskt — detta var en oemotståndlig frestelse för herren öfver så många legioner; och genom ett lyckligt sammanträffande hade den stora republik, com för två år sedan skalle ha förhindråt en inblandning, blifvit splittrad i två delar, och den närmast Mexiko belägna delen bönföll på det ifrigaste om Frankrikes bjelp. Under dessa-omständigheter lånade man ett villigt öra åt. en landsflyktigs sannolika berättelser om folkets elände, dess hat tiil alla republiker, både bemma och utomlands, dess önskan att. erhålla en europeisk. monarkis fasihet samt framföralit att haugnas med alliensmed Frankrike. Det föreföll så naturligt att de mexikaner, som återvände hem från Paris, skulle vara benägna att mottaga beskydd af hvad som kunde kalas deras andra fädernesland, samt attutsigt att erhålla ett bof med dess glada lif och den utmärkelse detkan skänka den, som nalkas det; skulle vara lockande för den vigtigaste delen af det mexikanska samhället. En iskyla torde ha lagt sig öfver dessa förboppningar, då man fann att England och Spanien ej delade dem. Så snart Frankrike började uppenbara sina planers storhet, drogo sig den med det sunda förståndet begåfvade engelsmannen och den försigtige spanioren tillbaka från skådeplatsen. ngenting kunde vara mera torrt än lord Russel! anmärkningar rörande den. föreslagna monarkien, och. hvad spaniorerna beträffar, så årefvo de öppet gyckel med det stora projektet. . Men. dette ogillande, kan möjligen fanses såsom en följd af afund. Frankrize skulle eröfra och pånyttföda den mexikanIska staten. Det hade beslutit sig för att göra detta utan bistånd af de engelska sjösoldaterna och general Prims spanska kår. d Frankrike handlade icke utan att ega noggrann kännedom -om de mexikanska ancelägenheterna. Hade ieke dess konsuler berättat att hvarjetregering, Juarez inbegripen, var lika mycket hatad af mexikanarne och lika mycket förljenade Europas ogillande? Hade man ej lofvat kejsaren att, om en liten; truppstyrka, tillräcklig att bilda kärnan till:en-armå, blefve landsatt, skulle nästan alla trupperna-i repubiken förena sig med densamma: och hela befolkningen mottaga den med entusiasm? Englands och Spaniens ogillande hade derföre icke ringaste verkan på kejsaren. Förlitande sig på några få personers försäkringar förde man 1 den-lilla franskå styrka, som först anlände, upp från kusten; och det fälttåg började ms kostat Frankrike så dyrt ch så mycket förändrade det värde, hvartill man upp) skattat det mexikanska folket. Lyckligtvis för Frankrike, och för Mexiko äfven, ha de franska vapnens missöde icke i ringaste mån varit vanärande. Fransmännen marscherade in i landet, icke för ait med våld underkufva en nation, utan för att T bistå densamma att afskudda sig tyranniet och komma ifrån anarkien. Ej en gång fransmäns sjelfförlroende skulle kunnat ingifva den tron att ett folk af 7,080,000 menniskor kunde eröfras af två eller tre brigader. Så smart det blef klart att mexikanarne icke voro Löjda för att välkomna de inbrytande såsum engelsmännen välkomnade Wilhelm och holländarne, borde en klok general varit beredd på stora motgångar. Den välvilja, hvarpå fransmännen grundat sina förhoppningar, befanns snart icke finnas till annat än i några till det kyrkliga partiet hörande landeflyktingars fantasi; och när förhållandet var sådant. hade dot varit am Ki.