Aftonbladet – 6 augusti 1862, sida 3

tillgång på materialier för bestämmande .af Tsilt omdöme. 3 I Om vi äro ense i dessa allmänna grunI der, måste ni medgifva, att häradsrätten icke dhalt ringaste anledning att inblanda sundhetskollegium i denna sak. Läkarens ob duktions: rotokoll har föreskrifven form och sttesten är alldeles otvetydig. Om häradsrätten likväl utan all anledning hade vändt sig till nämnde kollegium, hade följden möjligen blitvit att kollegiet, i anseende till näIcon obetydlig ofuliständighet i beskrifsingen Jef de patologiska fenomenerna, för sin del icke hunnit med samma säkerhet som obduktionsläkaren leda sig till dennes slutsatser. Ar det derföre gifvet, att obduktionsläkarens omdöme är oriktigt? Det kunde ju till och med hända, att kollegiet till följd af stor ofullständighet i protokollet icke funne någon dödsorsak alls. Vore den döde derigenom återuppstånden? Vidare vore det väl -be-tälldt om en obduktionsläkare, som genom den vid attesten häftade edsförpligtelsen .unde anse sig förbunden att i denna uttala sift verkliga omdöme, men eljest icke hade wvågot emot att hjelpa en tilltalad, hade tillsälle att genom ofullständighet i obduktions:rotokollet betaga attesten all verkan? Såt!ant skulle dock otvifvelaktigt gå för sig. ;n det blefve praxis hos domstolarne att ifoen utan all anledning underställa sundhets: sollegium medicolegala frågor. Ni har bland annat förmenat, att läkareSetyget bort med afseende å den misshand ades öden efter våldet underställas sundhets sollegium. Detta är ett misstag, ty hade unler ransakningen upplysning vunnits om nåra på den aflidnes helsotillstånd efter miss handlingen inverkande omständigheter, hade sådant ört föranleda provinciarläkarens föragade hörande. Men sådana omständigheter förekommo icke, ehuru ni såsom jag förut visat, genom förvrängning af tidningsreferater sökt göra sådant. för allmänheten troligt. Ni, sjelf läkare, har i offentligt tryck med härda ord klandrat en annan läkares embetsätgärd, och alldeles utdömt en hans edeigen afgifna attest, utan att — det är er egen uppgift .— ens hafva genomläst det obduktionsprotokoll, på hvilket attesten grunJar sig. Detta är mera än lättsinne. Jag har förut förklarat mig, såsom icke-läkare, ej vara behörig att i sjelfva den medicinska irågan yttra mig och ämnar det ej heller. Men jag har ändock icke kunnat underlåta att observera ert besynnerliga sätt att advocera äfven i denna del af saken. Ni antager, att den aflidne Sellmark er längre tid lidit af kronisk lunginflammation, och säger med stöd af er medicinska erfarenhet, att sådan sjukdom ofta erhåller en akut dödande karakter genom särdeles ag tillfälliga anledningar såsom häftigare kroppsansträngnibgar, starkare arbete än vanligt, lyftning och bärande at bördor och dylikt. Ni medger, att den döde erhållit 4 å 5 starka slag — minst 5 säger utslaget och, eftersom vi i alla fall äro inne på sannolikhetsgebdi iet, kunna vi ju antaga 8 å 10 — men trots allt hvad ni förut sagt, anser ni alldeles omöjligt, att dessa slag kunnat förvandla den der förmodade kroniska inflammationen till akut och sålunda varit dödande. Her rarne Wistrand i deras Handbok i rättsmedicinen 2 del. pag. 562 säga, att häftigare kontusioner på yttre delar af bröstkorgen (just hvad som här förekommit) medföra bland annat lunginflammation och blifva då tätt dödande. Detta, jemte ert antagande, att sådan sjukdoms uppkomst härvid gynnats genom förut befintligt kroniskt lidande, är ju tillräckligt för att försvara läkareattesten. Vet ni, min herre, att när jag läser edra medicinska funderingar, börjar jag nästan befara, alt ni icke är någon riktig läkare. Edra raisonnementer om de många möj ligheterna, att den döde af annan orsak kunnat aflida, hafva ingen betydelse mot det faklum, att ett våld af beskaffenhet attkunna orsaka döden blifvit honom tillfogadt. Den jemförelse ni uppdrager mellan der gamle, utfattige och bräcklige man, som blif vit misshandlad å ena, samt den rike ansedde man, som utöfvat misshandlingen, å den andra sidan, samt den slutsats ni dera: drager till brottets förmildrande, är vidrig. och må likasom allt ert obestyrkta loftal ö ver den anklagades personlighet stå för e egen räkning. Jag slutar härmed den vidräkning jag ansett mig såsom jurist böra anställa med er. hr s. k. läkare i landsorten, för det ni, utar stöd af skäl, i en offentlig tidning på et groft och otillbörligt sätt samt tydligen a: personligt intresse för den anklagade, anfal lit en domstols beslut, hvilka varit fullt lag enliga och komma att så förblifva, äfven on sjelfva saken skulle i högre instanser få e annan utgång; öfverlemnande jag åt hrr lä kare att tillrättavisa er för det ni på ett lik: omotiveradt och skoningslöst sätt angripit ex af deras embetsbröder. Stockholm den 1 Augusti 1862. Jurist. Bidrag till besvarande af frågan em den tilltänkta pensionsimnrättningen för kommissionslandtmätarne samt deras enkor och barn. Till Redaktionen af Aftonbladet. Vil ARIR Ba viltarmikta Klaf 4ill nns nnemadet