Aftonbladet – 6 augusti 1862, sida 3

örn I Mm på att. hoppas. Om denna orimliga lycka någonsin blir din lott, så gif mig underrättelse derom och Frank skall komma åter. Till dess... Till dess4, afbröt hon med sorgsen röst, så har ni mitt löfte. Ännu en gång fäste mr Clare en forskande blick på hennes ansigte. Jag vill lita på ditt löfte, sade han. Du skall få träffa Frank i morgon. Hon. gick tankfall tillbaka till sin plats och satte sig åter tyst. Mr Clare vände deremot sina steg åt dörren innan något fnligt afsked hade blitvit vexladt emellan em. Outgrundlig4, tänkte han, då han såg sig tillbaka innan han gick ut; bara aderton år och ändå outgrundlig för mig.4 I förstugan träffade han Norsh, som der väntade ångestfullt för att få höra hur saken hade aflupit. Ar allt förbi? 4 frågade hon. SReser Frank till Kina? Se er noga för hur ni behandlar e syster der ioneX, sade mr Clare, utan att fästa något afseende vid hennes fråga. XHon har en stor sorg attstrida med; hon är icke ämnad att i. qvinnors vanliga lunk gå igenom lifvet. Jag påstår inte att jag klart ser om det goda eller onda får öfvertaget hos henne — jag varnar er endast; hennes framtid blir ingen af de alldagliga.t En timme sednare lemnade mr Pendril huset, och med -aftonens post atsände miss Garth ett bref till sin syster i London. Slut på första scenen. Svår manöver. En ubderofficer hade instruerat sina rekryter att vid marsch alltid börja med venstra foten; en af rekryterna hade likväl glömt denna instruktion och upphylte högra benet i stället för det venstra. Sergeanten, som stod vid afdelningens ena fygel, märkte ett höeroch ett vensterben upplyftade tätt bredvid varandra i ledet, och utropade: Hvad är det för en tunnor tusan, som lyfter begge benen på an ong IK