Aftonbladet – 6 augusti 1862, sida 2

var ej riktigt då jag i mitt förra bref sade att dessa bönder stå i beroende af tyska herremän; de äro fria män, som sjelfva ega sina gårdar. Desto större vigt måste man lägga på alt dessa män — såsom det påstås isynnerhet i opposition mot turnfesten — af egen drift känt behof att ådagalägga sin vänskapliga stämning mot danskarne. Vi äro fria män Och ha blott en fana; det är Danebrogen?, hette det i välkomsttalet. Öf: verallt, der studenterna passerade, helsades de med hurrarop och blommor. Det undertryckta folket och dess bitira sinnesstämning sågo de intet spår till, trots tyskarnes jrsäkran, att en sådan stämning råder allmänt och öfverallt. Studenterna åtföljdes på sin färd af sångtöreningens hedersledamot Carl Ploug samt af en norsk och en svensk student, magister Hazelius från Upsala; med synnerlig välvilja bemöttes dessa representanter från brödrarikena. Den 25 Juli sammanträffade studenterna med ts.lrika skaror af medborgare från Köpenhamn, Fyen och flera andra ställen. Det var vid den stora segerfesten på Isteds kyrkogård. Det var en stolt och högtidlig fest, då professor Clau sen efter sången: S!umrer södt i Slesvigs Jord? med varma och vältaliga ord tolkade dagens betydelse och för den talrika mängdens blickar aftäckte det kolossala monumentet. Det var en stor nationel högtids Jag, då danska och tyske talande undersäter sökte ädagalägga sin kärlek till fäderneslandet. En fråga hörde man öfverallt göras i Slesvig: Hvarföre vill icke er konung göra oss delaktiga af er fria grundlag?? Ja, hvarföre? Hindret iigger sannerligen icke hos Slesvig sjeif! Och om det funnes något tvifvel derom, så skulle dei törsvinna, när regeringen upphörde att vara vacklande och lemnade sina embetsmän stöd i Slesvig. Det klagades allmänt öfver att regeringen icke var nog bestämd och energisk. Besöket i Slesvig har hos många styrkt tron på den saks sanning, för hvilken vi kämpa, semt ingifvit nytt hopp och nyt mod både i Slesvig och i konungariket. Jag förutspådde i mitt förra bref en not, och ni torde nu ha sett grefve Bernstorft cirsulärdepeseh till de preussiska beskickningarne. När man erfar dess ton och des: innehåll, skulle man tro att det är omöj ligt att längre fortsätta denna strid med Preussen. Men hvem kan tro på omöjlig heterna! Det heter också i dessa dagar. alt nu skall Hall afsöndra, nu skall han af söndra Holstein! Men hvem kan tro på omöjligheterna? En ny sammankomst tillstundar i desse dagar mellan vårt och det svenska hofvet. i det att ryttmästaren Tornerhjelm bjudi: prins Christian till Danmark med gemål och äldsta son till Wrams Gunnarstorp den 7 Augusti, då konung Carl med drottninger och prinsessan skola vara ryttmästarens gäster.. Ah, säger etraxt ryktet, en förlofning i görningen! Vi tå väl vänta litet! Men et: nytt tecken är det för ett närmande, der dat är madt att dat aAlrav