Aftonbladet – 6 augusti 1862, sida 2

miss Garth, att på deras vägnar besvars denna fråga. Då de lemna detta hus, bli det tillsammans med mig. Mitt hem är deras hem, mitt bröd är deras bröd. Deras föräldrar bevisade mig aktning, tillit och kärlek. Under tolf lyckliga år läto de mig aldrig känna att j:g var en guvernant i familjen — jag var blott såsom deras vän och sällskap. Jag har icke något annat minne af dem än en aldrig tröttnad grannlagenhet och godhet, och mitt lif skall blifva ett bemödande att återgälda till deras värnlösa döttrar den tacksamhetsskuld, hvarijag stod till dem.? Norah steg hastigt upp från soffan, Magdalen kom med ilande steg från fönstret. För en gång var det ingen skiljaktighet i de båda systrarnes sätt. För en gång hänförde samma känsla deras bhjertan, ingaf samma innerliga rörelse deras ord. Miss Garth väntade litet, tills den första lifliga rörelsen åter hade stillat viga derpå steg hon upp, räckte Norah och Magdalen hvar sin band och tilltalade mr Pendril och mr Clare. Hon talade med fullkomlig sjelfbeherskning, stark genom sitt konstlösa medvetande af att hon gjorde en god gerning. cÄfven en sak al så ringa värde, som min lefnadshistoria, sade hon, kan vara af någon vigt i en sådan stund som denna. Jag önskar öfvertyga eder båda, mina hervar, att jag icke lofvar döttrarna till er samla vän mer än hvad jag kan hålla. Då ag först kom till detta hem, var jag redan i en så oberoende ställning, som ej är vanlig en guvernants lif. Under mina yngre dasar hade jag tillsammans med min syster gnat mig åt undervisning. Viöppnadenemigen en skola i London, som lyckades vinra alltflera elever och alltmer anseende. Den enda anledningen till att jag lemnade len, för att blifva privat lärarinna, var det insträngande ansvar, som skolan medförde ch som var tyngre än mina krafter förmådde ära. Jag lemnade min andel af behållninsen orörd, och äger ännu i denna dag ett