Aftonbladet – 5 augusti 1862, sida 3

tiden före mötet varit i så mycken rörelse, fått af den svenska monarkens egen mun sig tillräckligt tydligt förklaradt hvarför en sådan benägenhet : för närvarande omöjligt kan vinna någon motsvarighet i känslor från den svenska regeringens sida. Alltså, resultatet inskränker sig till åtskilliga ömsesidiga ordensutdelningar, till herr Halls storkors af Olafs-Orden i öfverensstämmelse med etikettens oafvislign fordringar, till några vänliga ord, yttrade af kun Carl i förbigående på börsen åt herr Ploug, til ett vänligt råd gifvet af samme monark likaledes i förbigående vid samma bankett. åt den gamle treflige antiskandinaven och svenskätaren Tscherning, till en högtidlig invigning mellan kaffe och likören af en ny fana för hufvudstadens kommun, till åtskilliga varma vänskapsbetygelser af kung Fredrik, (han är mig dyrbarare än min ögonsten, o. 8. v.) samt till ett besök i Fredriksbergs högre frimurareregioner nnder teaterföreståndaren Langes auspicier. Deremot, så snart man visligen låter bli att tala om politiska resultater och stora följder för Nordens närmaste framtid, kan man icke annat än kalla detta konungamöte för i hög grad lyckadt. Framför allt har det sätt, hvarpå hufvudstaden mottog den svenska monarken, varit storartadt och i sitt slag säkerligen ensamt. Det kan tagas för alldeles afgjordt, att Kjöbenhavns stad icke skulle på detta sätt mottaga någon annan monark i hela Europa, och om man än dervid måste taga i billigt betraktande att orsaken härtill till stor del är den att hela verlden här känner, att konung Carl är en speciell vän till Danmarks egen populäre konung, och att man derför nu gerna grep tillfället till att för den sednares skull hedra den förre, är det dock visst att den stora massan härstädes före trädesvis gerna ser just kung Carl XV, om någon främmande furste, inom hufvudstadens mu: rar och egnar horom sjelf, såsom representanten af svensk ungdomlig kraft, en frivillig hyllning. Hos en och annan vartilläfventyrs begeistringen denna gång en smula tendentiös, — detta uttalade sig också här och: der i de utanpå husen anbragta deviserna, — men jag tillåter mig icke att tvifla på att den deremot fos de flesta var alldeles oegennyttig och jag kan icke upptäcka något skäl hvarför man ej skulle ha lof att antaga att, i fall kungen af Sverge nästa år kor me hit igen, mottagandet skulle blifva fullkomligt enahanda, alldeles oafsedt hvarje mer eller mindre begrundad förhoppning om allianser och dylikt. MEESE TVI