Aftonbladet – 4 augusti 1862, sida 3

blifva ganska mycket trafikerad. Bantåge I ver ganska stort och deraf gingo 9 passage rare , utom pöstvagnen, till Orebro. en på denna linie vir den ut sträck som den kan och bör erhålla. måste likväl den nu uppgjorda tidtabellen undergå någon förändring, så att nattqvarteret 1-Örebro gifver rum för antingen nattqvarter i Arboga, eller, ännu bättre, resans ortsättande omedelbart med ångbåt från sistnämnda stad. Då EE — De sista tidernas skandinaviska rörelrer ha äfven på litteraturens fält lemnat spår efter sig. Sålunda har i Köpenhamn utkommit en skrift, kallad: ?Skandinavismen, til Eftertanke?. Författaren anser att skandinavismen för närvarande bör stanna vid det ofta omtalade försvarsförbundet, men hvilket svårligen på antagliga vilkor kan komma till stånd förrän kriget verkligen utbratit, då det kommer att erbjudas af sig sjelft. Dagbladet, som anmäler denna skrift, tror sig veta alt i dessa dagar en större afhandling på svenska språket om den tyskdanska frågan är under arbete. — Grefve Platens. utnämning till sjöminister och den förmodan, några tidningar uttryckt att utnämningen afser beredand3 af gemensamhet i planen för de nordiska staiernas sjöförsvar, ger norska Morgenbladet anledning att klaga öfver att i Norge ännu icke förmärkts någun verksamhet i denna riktning. CAtt just i denna tidpunkt, säger tidniogen, tdå man åtminstone i mateielt hänseende måste inträda på en ny bava, är vigtigare än någonsin att cheferna för de förenade rikenas försvarsväsende, vare sig armå eller flotta, arbela i harmoni och efter en gemensam, i begge staterna 20dkänd plan, tyckes vara så klart atticke ens för de i yrket oinvigde nägra detaljerade bevis behöfva anföras. readers — Den norska tidningen Morgenbladett innehåller en längre artikel angående det okloka af staten att ovilkorligen fordra aj sina embetsmän att de skola tillhöra statssyrkan eller,.såsom det i Norge (liksom här i Sverge) heter, bekänna sig till den rena :vangeliskt-lutherska läran, och söker visa huru staten härigenom kan gå miste om äfven.:de mest framstående förmågor i ett fack. hvilka, om. de till följd af sin trosbekänelse ej varit utestängda från handhafvande af. det allmännas angelägenheter, kunnat vars f stort gagn tör staten. CMorgenbladetst artikel, som innehåller många sunda reflek;ioner, afslutas sålunda: : cMan behöfver icke känna den menskliga saturen mycket djupt för att inse hvarihän en sådan rigorism leder, som den att fordra statskyrklig ortodoxi-hos statens embetsmän. Den leder till hyckleri, till en lögnaktig ekentro eler till indifferentism. Den, som är eller änker blifva embetsman, måste söka att från sig afvärja all religiös gronskning ; ty med fara för embetets förlust får han ej erkänna ör sanning annatän det, hvari han tillfölligtvis blifvit en gång uppfödd och inlärd. Tros:vånget upplöser sig i ett tvång att icke tro, eller att tro så lätt och löstsom möjligt. Är skenet icke tillräcklig och allt; då måste man medgifva iatt sådant är sämre både för stat och kyrka än om det finns en och annan. som öppet utträdt ur statskyrkan och hyllar en afvikande lära. Man bar ej något godt exempel att uppvisa från indifferentismen, och kyrkan kan minst af allt hos den söka något stöd. tFrågan-om trosfrihet för embetsmän (såväl som för andra) är väsentligen en principfråga ; men den har dock redan visat sig icke vara utan. praktisk betydelse; vi ha. hvad grundlagen bestämmer som vilkor för ett grundlagsbuds förändring, erfarenheten för oss. VI vilja nämna det mest framstå ende exemplet. . En postmästare måste gå från sin befattning, derföre atthans samvete icke tillät honom lingre qvarstå i statskyrkan och dref honom att. sluta sig till den Lamnmerska friförsamingen. Det fanns ingen, som trodde att detta steg skulle ha något infly tande på hans förvaltning af det ensbete som blifvit honom anförtrodt ; tvärtom, hvad man än måtte säga om hans trosförändring, måste man medgilva att den gaf ökad garanti åt hans redlighet och samvetsgrännhet, de tvenne vigtigaste egenskaperna hos en posttjensteman :s han var: en aktad och väl ansedd man, mot hvilken mån iembeisutöfningen ej haft något att anmärka. Men han hade en religiös öfvertygelse, som icke i alla stycken öfverensstämde med den augsburgiska bekännelsen;.och han var nog modig och ärlig att icke förneka eller dölja denna-öfvertygelse. Han måste bort, och hvilken annan som helst, om hvilken det ej.kunde sägas att han utträdt ur statskyrkan, likgiltigt om han trodde på dess dogmer eller öfverhufvud trodde på någonting, ansågs mera lämplig att handhafva embetet.: Detta enda exempel illustrerar hela systemet och visar dess orättvisa och dess — absurditet.4 (G. P.) — Rörande firandet i Stockholm och det ifriga Sverge af Pultavadagen läser man i ranska tidningen le Monde! Vi ha nämnt för våra läsare, hvilken harm det väckt i hela Svergo, att ryska re: seringen beslutit undantagsvis fortfarande ira årsdagen af slaget vid Pultava, efter det on indragit alla andra minnesfester ötver af ryssarne vunna segrar. Den svenska naionen, med-rätta ännu mera. sårad af den KE TEL MOE I NART Väleajgs a SITA STR. VETE 1 jilplne ren. 2 SARK RED Cr