Aftonbladet – 4 augusti 1862, sida 2

föreställningen att: hans döttrar voro lemnade utan något medel till sitt uppehälle? Det bref hvari hon sade att han ej skulle kunna hvila i ro i sin graf; om han lemnade: 0ss arflösa?X tDetta bref, och just dessa ord. Hon satt. en stund tyst med blicken stadigt fästad på juristens ansigte. Jag behöfver fästa det alltsammans noga i mitt minneX; sade hon, innan jag går vidare. Mr Michael Vanstones visste af det första testamentet; han kände äfven hvad söm hindrade att ett sednare blef skrifvet; han visstesatt brefvet hade blifvit skrifvet — han läste det, ord för ord. Hvad visste han dessutom? Underrättade ni honom om min mors sista sjukdom? Sade ni att hennes andel i arfvet skulle hafva blifvit lemnad åt oss om hon hade kunnat lyfta sin döende hand i vår närvaro? Försökte. ni att få honom att blygas för den grymma, engelska lag som kallar döttrar i vår belägenhet Ingens barn, och som ger honom rättighet att behandla oss så, som han nu gör det? tcJag framställde alla dessa bevekande skäl för honom. Jag sade dem rent ut och glömde intet enda. Hon sträckte långsamt ut sin hand efter det nyss lästa manuskriptet och vek omsorgsfullt ihop det i samma form som hon hade tagit emot det. Jag tackar er mycket, mr Pendrilt; medr dessa ord och en böjning på hufvudet sköt hon sakta tillbaka papperet tvärs öfver bordet och vände sig derefter till sin syster. Norah4, sade hon, Com vi båda lefva tills vi blifva gamla, tech om du skulle glömma allt hvad vi äro skyldiga Michael Vanstone — komrdå till mig, så: skall jag påminna dig. derom.t. Hon steg upp och gick ensam tvärs öfver -ummet bort till ett fönster. Då hon passerade förbi mr Clare; sträckte den gamle mannen ut sina klo-lika fingrar och grep renne fast on ena! armen, innan hon ens olef honom vårse.