Aftonbladet – 4 augusti 1862, sida 2

Ni nämnde hvadmni hade haft den godheten att säga till fördel för oss, då ni först skref till mr Michael Vanstone?, fortfor hon. Ni sade ait ni hade ddelat honom alla förhållanden. Jag ur —— om ni så tillåter — alt få riktig visshet om hvad han kände rörande oss, då han skickade dessa ordres till sin jurist. Visste han att min far hade gjort ett testamente och att han hade lemnat min syster och mig hvar sin arfslott? Ja, det visste han, sade mr Pendril. Sade ni honom orsaken till att vi hafva kommit i denna utblottade belägenhet? Jag sade honom att er far vid sitt giftermål var alldeles okunnig om nödvändigheten att då göra ett annat testamente.t cOch äfven att ett annat testamente skulle hafva blifvit uppsatt efter hans samtal med mr Clare, såvida ej den förskräckliga händelsen med hans död hade inträffat? Han. visste också det.s Visste han att min fars ojemförliga godhet och omtanke för oss båda —X Här darrade hennes röst för första gången; hon drog djupt efter andan och stödde trött hufvudet emot handen. Noreh sade några bedjande ord till henne; miss Garth talade bedjande till henne; mr Clare satt tyst och följde henne med en alltmera forskande uppmärksamhet. Hon besvarade sin systers föreställningar med ett svagt leende. Jag sk. Il. hålla hvad jag lofvat, sade hon; jag skall ej bedröfva någon.4 Efter. dessa ord vände hon sig åter till mr Pendril och förnyade med stadig röst sin fråga, ehuru med andra ord. Visste mr Michael Vanstone att det var ett ämne till stor oro för min far att möjligen ej kunna sörja för min systers och min framtid? Han visste det af er fars egna ord. Jag sände honom ett utdrag af er fars sista brel till mig. SDet bref hvari han bad er för, Guds skull komma och befria honom från den grufliga 4