Aftonbladet – 4 augusti 1862, sida 2

hvardera. Denna summa må nilemna dem på deras personliga anfordran och efter förevisande af nödigt intyg alt de äro de rätta personerna samt med det uttryckliga vilkor att all min bekantskap i och med denna affär slutar med dem. Jag öfverlemnar helt och bållet åt er aft bestämma angående dagen för deras afflyttning och vill endast ytterligare tillägga alt mitt beslut i detta som i alla öfriga tall är ovilkorligt och oryggligt. Rad efter rad, utan att en enda gång se upp från den skrift hon bade framför sig, läste Magdalen dessa grymma, hjertlösa ord från början till slut. De öfriga gärvarande personerna i rummet, hvilka ifrigt följde enne med sina blickar, sågo väl hur bröstet höjde sig allt fortare och fortare, sågo huru handen, som till att börja med lätt fasthöll. manuskriptet, omedvetet slöt sig tillsammans allt hårdare kring papperet och skrynklade ihop det, allteftersom hou kom pärmare slutet; men några vidare yttre teeken af hvad som tilldrog sig inom henne kunde de :ej skönja. I detsamma hon hade slutat, sköt hon stum manuskriptet ifrån sig och tryckte hastigt händerna för ansigtet. Då hon åter tog bort dem, märkte de alla fyra en förändring hos henne. Det var nå sonting i uttrycket, som tyst och hastigt bade blifvit olika emot förr — något som gaf de välbekanta dragen ett främmande, underligt utseende äfven för hennes syster och miss. Garth, något som aldrig sedan kunde glömmas, hvar gång tanken återkom till denna dag — och som aldrig kunde beskrifvas. j De första ord hon talade voro ställda till mr Pendril. Får jag bedja om ännu en ynnest, sade hon, Sionan ni öfvergår till affärerna? Mr Pendril svarade jakande genom en stel böjning på hufvudet. Magdaltens ibärdiga peslut att sätta sig i besittning af instrukionerna syntes ej hafva gjort något gynnsamt intryck på juristen. d