Aftonbladet – 2 augusti 1862, sida 3

Thenardier väd: i kloakvandraren, som 5 or ett lik, en dare och fordrade hälften at det af offret tagna bytet; till tacksamhet derför lofvade ha: att öppna gallerporten. Valjean sökte i sina fickor och lemnade hogom alla penningar han hade på sig; Thenardier öppnade sakta porten, Valjean trädde ut med sin dyrbara börda, och bakom honom lästes riglärna åter i lås. Skymmingen låg redan öfver floden och dess stränder, då han trädde ut i fria lufsen — det var vid Seinens strand mel!sn Jenaoch Austerlitzbroarna. Han tog vätsen is flata handen, stänkte sakta några droppar i ensigtet på Marius och kände dennes hallföppnade mun sakta andas. Han skulle just om igen doppa handen i vattnet, då de: föreföll honom, som om någon stod bukom honom, och när han vände sig om, såg han verkligen blott nägra steg ifrån sig sin erkefiende Javeris välbekanta drag. Denne, som ur fångenskapen och den hoände döden genast återtagit sin embetaut öfning, hade törföljt den lyckligt uppspåräde Theunardier — som nyss förut med flera ställbröders och sin egen son Gavroches bi stånd brutit sig ut ur fängelset — hade slut Igen förlorat honom ur siote vid den nyss beskrifoa ingången till kloaken, men naturI-givis stannat I bakhåll i grannskapet och sade vu i stället för den förrymde brottslinven sitt lifs räddare framför sig. En obeiflig känsla genombäfvade lagfanatikerns ist, men ban förbief till sitt yttre kall och mätt, vinkade till sig en fiacre, befallde kasken köra till Caivairegatan. der enligt adressen i Mariuss anteckningsbok dennes inorfer Gillevormand bodde, samtaflemnade der den för död ansedde. Derefter for han på Valjeans begäran med denne till hans vostad på De beväpnades gata, afskedade