träffade och den första kärleken mellan de båda ungas rena hjertan uppflammade. När Valjean slutligen (såsom edbn i den föregående redogörelsen blifvit omnämndt) trodde sig ha gissat till den unge advokatens afsigter, förändrade han sina vanliga promenader och flyttade från den bostad, han då för tillfället hade vid Westgatan, hvilken bostad Marius snsrt hade upptäckt samt drog sig tillbaka till den tysta, af allt verldsbuller oberörda gåtan Plumet, Marius måste länge försaka den älskades åsyn, då helt oförväntadt det redan förut omislade märkvärd:ga sammanträffandet af omständigheter, genom hvilka Valjean lockades i det af Thenardier för honom lagda bakhållet i huset Görbeau, åter en gång förde hans hjertas drottning i hans närhet. Han gafnu den bredvid boende Thenardiers äldsta dotter, samma Epincne, som förut på dagen lemnat honom ett tiggarbref från hennes far, i uppdrag att utspana den hulda okändas bostad; men för Big ju ansåg han dock rådligast attlemna det dystra hus, i hvilket han up; lefvat så förfärliga saker, och han flyttade derföre till sin vän Courfeyrac, i bittert armod försakande alia lefnadsnjufningar, men ändock hvarje vecka spenderande fem francs på den häktade Thenardier, hvilken han ansåg sig vara tacksamhet skyldig för sin fars rtäddning. Länge hade han förgäfves sökt komma Cosette på spåren; då mötte han en dag Episong, som meddelade honom det gladaste pudskap, han kunde erhålla — adressen på det lilla huset på Plumetgatan. Han när made sig Ör utanför huset, hvilken varit lemnad åt sig sjelf i ett helt århunirade, men nu blifvit sig alldeles olik och var mycket täck; den utgjorde Cosettes ;gentliga område. Han gaf sig tillkänna; iterseendets glädje var ofantlig, de båda